Helt ofattbart att musik i kombination med video kan påverka så mycket. Det känns lite dumt att sätta sig och titta på musik som får en att tokgråta, men det bara blev så. Johnny Cash levde ett sjukt hårt liv, det vet alla som sett Walk the Line. I den sista videon han spelade in, covern på Nine Inch Nails "Hurt" visar det på ett sätt som bara en råsop i magen kan efterlikna.
Det var en vän som skrev den sista versen av Pink Floyds "Wish you were here" på facebook, som gjorde att jag hittade den. Jag var bara tvungen att leta upp den på youtube och minnas tillbaka till det tidiga 2000-talet, när livet var relativt okomplicerat. Först såg jag på den, sorglig och vacker alldeles på egen hand:
Via länklistan hittade jag till Hurt och jag var nog redan då tagen av Pink Floyd, men jävlar... Håll någon du tycker om i handen när du ser den.
När Trent Reznor sjunger den kan jag inte riktigt ta in smärtan, vemodet och plågan som texten ger uttryck för. Cash version däremot går jävlar i mig rakt in i hjärtat och gör det svårt att andas förbi klumpen i halsen och ångesten i magen. Det finns många bra covers av Johnny Cash. Personal Jesus är en favorit, men jag tycker att Hurt är den bästa. Rätt jävla lätt, dessutom.
Jag vet inte varför jag gör såhär mot mig själv. Jag har ju ingen större lust att sitta och vara olycklig, för jag är inte olycklig. Men det bara hände. Lite som att surfa på Wikipedia, där man börjar med en skådis och slutar med bivax eller ugandisk historia, utan att veta hur man hamnade där. Nu måste jag leta upp ett stort knippe humorklipp att titta på. Tur att "Achmed the dead terrorist" finns som related clip så jag vet var jag ska börja. Herregud vad fel det känns, men ändå vältajmat. Tips tages tacksamt emot i kommentarsfältet. Kanske ska börja med Pablo Francisco.
I övrigt har det varit en otroligt givande dag. Jag är lycklig och nöjd som fan! Det mesta verkar lösa sig och jag tror att det finns mycket positivt att hämta i sommar, på många fronter.
Always end on a positive note.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar