Det skulle egentligen ha blivit en helg i Trondheim med middagar, turistande och allmänt skönt relaxande, men det blev rätt bra ändå. När Sonen skulle gradera sig i sin budo-grupp under söndagen och riskerade att inte kunna vara där så får man ju prioritera och ställa upp. Att se honom stå och tacka (och krama, till publikens åååh-ande) sina tränare och stolt visa upp sitt nyvunna gula bälte var hur värt som helst att stanna på hemmaplan för. En miss i planeringen var dock att han inte hade på sig sin budodräkt, vilket dock inte kan skyllas på min försumlighet, så det blev en liten snabb inköpstripp till Kapp Ahl för att köpa någorlunda budomässiga kläder. Inte så jävla lätt i en sån butik, kan jag säga. Så i en vit tjejtröja och ett par gråmelerade mjukisbrallor blev han uppgraderad till nästa nivå, som en udda och något besviken fågel. Men jag gjorde i alla fall så gott jag kunde.
En resa till Trondheim kan man dock alltid göra senare. Om alla planer går i lås framöver så lär det bli ett jäkla farande till Trondheim i alla fall. Tänk om de kunde klubbat en elektrifiering av Meråkerbanan några år tidigare...
Nu är jag och min kollega J bara dagar ifrån att formalisera samarbetet och bli aktiebolagsägare. Jag kan inte säga att jag ser fram emot deklarationen och redovisningen, men det spelar mindre roll just nu. Vi kan väl säga som så att jag ser fram emot detta något så in i helvete. Det kommer säkert att bli en arbetsam sommar, men det är värt allt slit.
Och partners bara ramlar över oss i sin entusiasm. Allt som behövs är kunderna... Som tur är har vi ungefär samma inställning där. Och ett mervärde som säljer sig självt.
Jag inser nu att det här kan jinxa saker och ting rätt ordentligt, vilket jag dock skiter högaktningsfullt i. Jag håller tummarna istället och jobbar på för att det ska bli suveränt.
måndag 27 maj 2013
tisdag 14 maj 2013
hypersocialkonstruktivist
Nu är det två dagar kvar tills jag och min kollega J ska ha ett möte som kan förändra allt. Eftersom företaget i fråga bett om tystnadsplikt så kanske det inte är så smart att skriva alltför mycket om det här, men det handlar om ett av Norrlands största bolag som ska gå in och investera mycket pengar och tid i vårt lilla sidoprojekt som har potential att bli riktigt stort.
Och i vanlig ordning är jag sömnlös och tusen tankar mal i huvudet. Det är inte ekonomiskt riskfritt på något sätt och utdelningen i början kan bli hyfsad och den kan också bli katastrofdålig. Vi har fått kompromissa med läge och förutsättningar en hel del och har kanske inte de bästa tänkbara av något av dem, men vi är på banan och kommer att köra. Efter sommaren är vi igång om allt faller på plats.
I slutändan innebär det att vi blir företagsägare och kommer att driva detta vid sidan om vårt ordinarie arbete till att börja med. Vi kommer skapa ett aktiebolag för att minska den finansiella risken, men det innebär också att vi behöver gå in med en pott egna pengar, istället för att flyta ovanpå och bara använda vår investerares..
Extra roligt för mig är att det är jag som har lyckats få detta till stånd. Det är jag som har minglat, träffat rätt folk, övertygat, sålt in koncept och tankar. Det är inte så vanligt för mig. Men jag har gjort det till den grad att en annan kollega kallade mig för hypersocialkonstruktivist. Jag vet inte om det ska tolkas positivt eller negativt om jag ska vara ärlig, även om jag lutar åt att han menade det som en komplimang. Han kanske bara hittade ett ypperligt belevat sätt att förolämpa mig på som jag inte riktigt begrep. När det kommer till just den här kollegan så är han nämligen så jobbigt intelligent och på ett helt annat plan än någon annan, vilket oftast innebär att han tappar folk längs vägen av sitt resonemang, även om jag brukar kunna hänga med rätt okej..
Detta om detta. Fördelen med att vara vaken är ju att man till exempel kan kolla lite på tapeter, inredningsdetaljer och göra diverse konceptskisser inför torsdagen. Som för övrigt blir en hektisk dag. Möbelleverans, byte av balkongdörr hemma, mötet då förstås och en kurs samtidigt som Sonen ska iväg på budo-träning. Hmmm... iiintresting.
Och i vanlig ordning är jag sömnlös och tusen tankar mal i huvudet. Det är inte ekonomiskt riskfritt på något sätt och utdelningen i början kan bli hyfsad och den kan också bli katastrofdålig. Vi har fått kompromissa med läge och förutsättningar en hel del och har kanske inte de bästa tänkbara av något av dem, men vi är på banan och kommer att köra. Efter sommaren är vi igång om allt faller på plats.
I slutändan innebär det att vi blir företagsägare och kommer att driva detta vid sidan om vårt ordinarie arbete till att börja med. Vi kommer skapa ett aktiebolag för att minska den finansiella risken, men det innebär också att vi behöver gå in med en pott egna pengar, istället för att flyta ovanpå och bara använda vår investerares..
Extra roligt för mig är att det är jag som har lyckats få detta till stånd. Det är jag som har minglat, träffat rätt folk, övertygat, sålt in koncept och tankar. Det är inte så vanligt för mig. Men jag har gjort det till den grad att en annan kollega kallade mig för hypersocialkonstruktivist. Jag vet inte om det ska tolkas positivt eller negativt om jag ska vara ärlig, även om jag lutar åt att han menade det som en komplimang. Han kanske bara hittade ett ypperligt belevat sätt att förolämpa mig på som jag inte riktigt begrep. När det kommer till just den här kollegan så är han nämligen så jobbigt intelligent och på ett helt annat plan än någon annan, vilket oftast innebär att han tappar folk längs vägen av sitt resonemang, även om jag brukar kunna hänga med rätt okej..
Detta om detta. Fördelen med att vara vaken är ju att man till exempel kan kolla lite på tapeter, inredningsdetaljer och göra diverse konceptskisser inför torsdagen. Som för övrigt blir en hektisk dag. Möbelleverans, byte av balkongdörr hemma, mötet då förstås och en kurs samtidigt som Sonen ska iväg på budo-träning. Hmmm... iiintresting.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)