Åh, fy fan

Obs, inget för de som är kräsmagade! You have been warned.

Alltså, vissa mardrömmar önskar man inte sin värsta fiende. Jag vet inte om det är för att jag har blivit vuxen, men antalet surrealistiska drömmar utan någon som helst verklighetsförankring har bara blivit färre och färre med åren. Istället drömmer jag drömmar som ligger plågsamt nära till hands och verkligen skulle kunna inträffa. Under förutsättning att jag har en väldigt dålig dag.

Jag drömde att jag låg i min säng, någonstans mellan vakenhet och sömn. Plötsligt känner jag hur allting i magen bara "lossnar" och vill ut. På en gång. Och jag släpper efter. Det sista jag hinner tänka är att jag har ju vita boxers på mig, hur kommer det här att sluta?! Det värsta är att jag känner det hända. Jag, trettioettochetthalvt, bajsar ner hela jävla sängen. Jag vaknar upp och börjar frenetiskt kolla mig omkring på sängen, täcket och inser att jag måste upp och bytaalltfortsomfan och var fan ska jag lägga det här nu då och in i duschen med eländet. Så där står jag och sköljer av alltsammans och klockan är mitt i natten.

Sen vaknar jag till, sätter mig käpprakt upp i sängen och börjar känna efter överallt, kollar under täcket om det har gått åt helvete, kollar golvet, kollar täcket, kudden, taket, byrån. Needless to say, jag är paniskt jävla skiträdd att jag har lyckats få någon typ av blixtmagsjuka. Så på ren impuls utan att känna efter springer jag, yrvaken och vimmelkantig, ut på toaletten och sätter mig. Där någonstans vaknar jag till och hjärnan börjar så smått aktiveras. Och jag undrar vad jag gör där helt i onödan.

Jag behöver väl inte poängtera att jag är klarvaken nu och så kommer vara några timmar framöver. Sicken jävla pärs!

Uppdatering 06:13: När jag väl lyckades slumra lite till, drömde jag att en närstående dog. Just one of those nights, uppenbarligen. Känner mig inte jätteutsövd...

Näe, dags att göra matsäck till Sonen. Han har beställt pannkakor. Mycket proteinrikt. Och oväntat.