Det blir aldrig som man tänkt sig

Men det blir bra, kanske till och med bättre. Min överenskommelse med mig själv att inte ha något förhållande under 2011 utan fokusera på jobb och att landa på rätt plats i livet har varit så framgångsrikt att jag har förlängt det till 2012 också. Kanske inte hela 2012, men det får vi se. Dyker det upp nåt så dyker det upp nåt. Under tiden har jag så roligt jag bara kan. Kan säga att det funkar bättre än det nånsin gjort. Tänk så mycket en liten gnutta rätt inställning kan göra.

Inte bara har det gått sjukt bra med projektansökan, den har även burit mig till London förra veckan vilket var underbart, och kommer att landa mig i Prag i slutet på mars, till Oslo i slutet av april och till Málaga i början av september. Och då är vi inte ens klara än. Helt sjukt vad folk är pepp på det här. Dessutom, toppat med en asienresa i slutet av året verkar det bli ett nytt besökasåmångaländerdukanunderettår-rekord för mig.

Det är fem dagar kvar nu. Fem dagar att sy ihop allt till en helhet, få klart alla papper och underskrifter och fila på siffrorna i budgeten. Det är synd att säga att det har varit enkelt, gått som på räls och flutit på. Det har inte ens hankat sig fram. Jag har själv fått slita och dra det i mål och det känns jävligt bra såhär i efterhand. Kanske min första riktigt stora bedrift i livet. Det är åtminstone den som jag värderar högst än så länge.

Den och att bli förälder. Inte bara biologisk pappa, för det kan ju vilken jävla idiot som helst bli. Utan förälder. När man tänker på det är det ganska jävla stort. Men det här är inte långt efter.

Det går bra nu. Jag har bytt planeringssystem och det är verkligen ett underverk. Visserligen är jag teknokrat, men jag trodde inte att ett nytt upplägg kunde göra sån skillnad. Och det känns bra att jag valt att leva mitt eget liv på mitt sätt, även om det inte anses helt PK. Happy 2012 då allesammans.

en norsk, en tysk, en italienare och bellman...

Det har varit hektiska dagar. Jag kom tillbaka till Östersund i onsdags kväll och började förbereda för Sonens födelsedagskalas som skulle utspela sig på lördagen. Så torsdagen och fredagen gick åt till inköp, bakande av morotskaka, preparerande av godispåsar och en jäkla massa telefonsamtal.

Kalaset var som vanligt lyckat men stressigt som fan. Barnen badade som tokiga och trots att jag tyckte att jag tog i så jag sprack med ett tre timmars kalas men till slut var det nästan som att tiden inte räckte till när det skulle ätas marängsviss, letas godis och lekas lekar. När klockan var fyra var det dock ingen som grinade över att det var dags att gå hem. Inget barn hade heller drunknat vilket får anses som indikationer på att kalaset var lyckat.

Söndagen ägnades åt frukost på sängen, öppning av ett mindre antal födelsedagspresenter samt egna förberedelser för bilfärd ToR Trondheim under måndagen. Det var en relativt lugn dag.

Igår körde jag tur och retur Trondheim med en tysk, för att träffa en norrman och en italienska och diskutera projektsamarbete. Alla försökte prata norska. Den enda som lyckades var norrmannen (det trodde ni inte!) som hade en doktorsgrad i extremtröndersk. Kan ju säga att det uppstod viss språkförbistring med jämna mellanrum. Och idag ska vi åka till London och jag har inte packat ännu. Jag gillar det där med flextid, så jag sitter och tittar på morgon-tv och skriver blogg istället. Känns sådär produktivt.

Jag ska nog snart gå och duscha och hoppas att de samtal jag måste ringa och de avtal jag måste skriva idag inte tar så lång tid att knåpa ihop och komplettera. På eftermiddagen bär det av till flygplatsen för vidare färd mot London. Det ska bli skönt. Jag ska försöka förtränga projektdeadlinen den 26 januari åtminstone en av dagarna.