Det finns saker som riktigt triggar igång mig. En sån sak är att bli blåst/lurad/whatever på pengar. Det spelar ingen roll med summan, det är principen som gör att jag blir förbannad.
I höstas var det någon som snodde Sonens cykel, efter att den hade stått olåst på Sonens dagis över helgen. När jag skulle hämta Sonen måndagen efter att han varit hos sin mor en vecka så var den spårlöst borta. Sånt gör mig också jävligt förbannad. Dels idiotin i att folk inte kan låta andras grejer vara, dels dumheten i att ställa den olåst på dagis över en hel jävla helg. Men nog om det.
När jag skulle gå från kontoret idag sprang jag på en cykel som var otroligt lik den cykel som Sonen hade haft. Den stod parkerad utanför en skola som ligger centralt i stan. Ena trampan på cykeln var sönder, precis som Sonens cykel. Problemet var bara att även den andra trampan var sönder, såg jag sedan. Den saknade också framskärm, vilket inte Sonens cykel hade gjort. Inget hindrar dock att den blivit fett buskörd och därför tappat den. Trots allt så var ju andra trampan också sönder.
Men den ena trampan var sliten på ett sånt sätt att jag kände igen den.
Rätt-trogen som man är så tänkte jag gå in och höra med personalen om de kunde hjälpa mig, men det kunde de förstås inte. Jag var tvungen att åka iväg eftersom Sonen höll på med sin inskolning och jag redan var sen, men jag lovade återkomma. Jag var borta i en halvtimma och när jag kom tillbaka var cykeln väck.
Då hade någon som varit på inskolning i sin tur på den skola där jag såg cykeln. Mellan 9 och 11. Jag hade missat dem med några få minuter och nu var de, och den jävla cykeln, borta.
Det fina var att det var den sista inskolningsdagen för alla de som varit på inskolning den dagen, så jag kan i bästa fall få se cykeln i höst igen. Jag vill verkligen inte berätta det här för Sonen, för han såg så fram emot att få tillbaka sin cykel. Dum som jag var så berättade jag ju för honom att jag kanske hade hittat hans cykel och han blev så glad. Nu kommer jag inte att kunna få tillbaka den åt honom på ett tag. Men lita på att jag kommer att spana runt på gårdar och uppfarter nu när jag vet i vilket område den befinner sig. Och när jag hittar ungen ska jag slita cykeljäveln ur nävarna på honom. Precis som förra gången (!) det hände.
Helvetes jävla anus vad förbannad jag är just nu!
Jag satt och skrek i bilen på vägen hem, körde i 150 och var redigt jävla uppretad. Bemötandet man fick av personalen på den där jävla skolan gjorde det inte bättre. Fan, att jag måste vara så jävla präktig att jag inte bara går in och tar cykeln. FITTA!
När jag var åtta år, var det en snubbe som lurade mig att köpa Garbage Pail Kids-samlarkort för 50 spänn. Som han sa var värda som fan, men som visade sig vara riktigt jävla värdelösa. När jag fattade att jag blivit blåst, blev jag så jävla arg. Jag har fortfarande inte glömt det. Jävla Jerry! Jag blir fortfarande förbannad när jag tänker på det och jag har aldrig litat på honom sedan dess, vilket han har fått erfara några gånger.
Undra hur många år det kommer att ta att komma över det här. Hoppas det blir färre än 23.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar