Själva avslutningsföreställningen var så gott som genomgående en blandning av skämskudde och hjärtevärmande ögonblick. Eller? För första gången innefattade skolavslutningen även mupparna på särskolan och de brukar ju leverera. Så också idag.
Mitt under ett känslosamt avslutningstal började en liten tjej utbrista i nån repetitiv Djungel-George-imitation som lät gangganggangganggangganggangganggangganggang. Det fina med en sån där oåterhållsam yttring är just att de använder nån typ av belting-teknik som gör att ljudet med lätthet överröstar även det bästa högtalarsystem som skolan kan uppbåda. Speciellt när den som håller i mikrofonen är en 12-åring som skäms ögonen ur sig över att stå och prata inför folk.
På det hela taget var det ett fantastiskt evenemang som jag inte skulle vilja missa för allt i världen. Han har nyss gått ut andra klass. Hur jäkla oförståeligt är inte det?
