helvetes jävla skit

Jag har precis fått reda på att vi börjar den 17:e augusti och inte den 25:e som alla har sagt till mig. Det kullkastar i princip all planering (!) jag har gjort (!) för augusti. Det känns inte helt lysande, om jag ska vara ärlig.



Men det får väl lösa sig på något sätt. Frågan är bara hur, just nu.

Dags att skaka liv i den gamla kroppen

Sorgligt. Det är ordet som kan sammanfatta mitt allmäna tillstånd på styrkefronten. När jag var i Eritrea kunde jag göra 3x35 sittande dips, 3x50 armhävningar och 3x30 haklyft med ~20kg. Det är inte riktigt så nu. När jag jobbade hade jag regelbundna fyspass åtminstone någon gång i veckan, men nu tränar jag helt enkelt ingenting värt namnet. Åtminstone inte på styrkefronten. Nästa åtgärd i Uppdrag Kropp och Själ blev helt enkelt att börja lite lätt med styrkan.

Lätt är i det här sammanhanget helt fel ord. 10+10+12 sittande dips senare var jag helt färdig och övervägde på allvar att skita i resten och gå och hänga mig, men jag tvingade mig ner och gjorde 3x10 armhävningar också. De sista tre skulle inte gå igenom någon nogrannare kontroll.

Man skulle kunna sammanfatta läget med att jag är rätt långt ifrån storformen. Så nu blir det situps, dips och armhävningar varje dag. I Eritrea körde jag morgon, middag, kväll. Jag ska nog inte utgå med den ambitionen, men innan månaden är slut ska jag vara där.

Måste säga att det är rätt skönt när musklerna är sådär uppumpade som de är direkt efter man tränat. Det är lite samma känsla som efter sex. Avslappnad, endorfinstinn och rätt nöjd med livet.

Själ: check, nu: kropp

Nu är det dags att skaka igång den gamla kroppen igen. Nog för att jag fått mycket motion och så när jag har bott ute, och när jag var nere på västkusten cyklade jag en del. Men det känns i bröstet när det går lite tyngre och jag har verkligen ingen lust att vara såhär dåligt tränad längre. Så idag har jag åkt två och en halv mil på inlines. Det var inte så jobbigt som jag hade fruktat, så förmodligen åkte jag för långsamt. Men det känns redan i ljumskarna och det ska bli rätt intressant att se vad kroppen säger imorgon.

Men jösses vilken skillnad det blir på humör och allt möjligt. Mer hamonisk, lugnare, mer metodisk och avslappnad. Det bådar gott inför arbetsveckan som kommer, idag har jag på två timmar fått mer gjort än jag fick på hela dagen innan vi åkte till London.

Nu är själen i ordning, bara kroppen kvar.

10 000-metersklubben

Idag (igår) har vi inte flugit lika vidlyftigt som på ditvägen, men vi har definitivt passerat 10 000-metersgränsen några gånger. Nu har ju inte jag flugit med stora interkontinentala flygplan, typ Airbus a380 eller Boeing 767 eller något liknande, men jag är lite fascinerad över hur man kommer med i klubben, rent praktiskt.

Alltså, på vanliga trafikflyg är det ju inte sällan rätt trångt. Kön till toaletterna är aldrig obefintliga och man får helt enkelt inte ha några som helst skrupler om man ska knulla på en sån. För det första är det garanterat inte bekvämt och definitivt inte spatiöst. Det är sittande knull bakifrån som gäller och det kommer att ta tid och bara i undantagsfall vara njutbart. Och man lär få stå ut med både bankande på dörren och anklagande blickar när man kommer nyknullad ut därifrån.

Nog för att man kan göra det i sitt eget säte också, men det får ju vara på en maratonflygning när de flesta sover. En filt kan man ju på sin höjd ha lite petting under på de kortare turerna, men då med armstödet uppfällt. Förvisso en inte helt oangenäm upplevelse och speciellt roligt att försöka vara tyst och stilla utan att grannen bredvid märker något.

Det får väl bli på en red-eye över till staterna, eller möjligtvis på en Thailandsresa eller något sånt. Men jag misstänker att fler tänker samma sak. Undra förresten om det går orgieflyg? Fast jag misstänker att själva charmen med smygknullandet på 10 000 meter går förlorad då.

För övrigt är min kropp inte riktigt vad den ska vara idag. Har rännt på toaletten med så frekventa mellanrum det gått och tömt mig på säkert tre liter vatten. Nu signalerar kroppen vätskebrist genom en rungande huvudvärk som hållit i sig de senaste två timmarna.

Bestäm dig, kroppjävel.

Inte riktigt den avslutning som ni hade hoppats på va? :)

Övervakad

Det mest irriterande när man går i den här staden där det bor mellan 8 och 14 miljoner invånare beroende på hur man räknar, är alla övervakningskameror. I varenda gathörn, i varenda tunnelbanetrappa, i varje skrymsle finns det oftast en hel klase med cctv-kameror som pekar åt några olika håll. Man räknar med att det finns runt 4,2 miljoner stycken bara i Storbritannien.

Det finns till och med mobila enheter som kör omkring med kameror på taket för att kunna ställa sig på ett tillfälligt ställe, som igår när vi gick förbi Portobello Market i Notting Hill. Och ändå är det inte bevisat att de stoppar brott. De bara flyttar brotten till andra ställen, men inte alltid. 7 juli 2005 är ett bra exempel på det. Själv känner jag mig utsatt på vilket sätt man än vänder och vrider på det.

Om fyra timmar går flyget. Jag får skriva mera sen när vi kommer hem, helt enkelt. Nu är det dags att väcka, duscha och äta frukost. Och jag måste skaffa mig en sånhär ultraportabel minilaptop. Fast inte med Windows XP då förstås.

Jag är med hus!

Jag har nyss fått reda på att jag får hyra ett hus för höstens pluggande. I och för sig inte direkt nära skolan, men ett helt jävla hus. Samlad boyta kanske 100 kvadrat. Och billigt blir det också. :) Happy happy joy joy!

Nu: sista kvällen innan hemresa. Let's make it memorable.

Hotellfrukost

Hotellfrukost måste väl ändå vara bland det bättre som finns? Bara gå ner och sätta sig vid bordet och hämta mat i alla upptänkliga former, omeletter, tyskt surdegsbröd, croissanter, fem-sex olika sorters juice, hårdkokta ägg, löskokta ägg, äpplen, apelsiner, melon, pepparsalami, korv, stekt ägg, brieost, femtielva sorters te, tio ostar, nybakta baguetter, müsli, flingor, yoghurt, mjölk, paprika, gurka, inlagd gurka, the possibilities are endless.

Och det bästa av allt är att när vi väl är klara kommer vi inte att behöva diska. I like. Nu väntar vi på att håret ska torka någorlunda. Inte mitt då, förstås.

Skrattkramper

Vi har nyss varit och ätit indiskt. Det var en upplevelse, inte helt olik den Rowan Atkinson drar upp i sin enmans-show.



Jag har ätit lamm. Det var en medelstark rätt. Eller det kanske snarare skulle ha varit. Vi satt mittemot varandra och baddade våra pannor och skrattade åt varandras ansiktsuttryck under hela måltiden. Herre. Jävlar. Vad. Starkt. Det. Var. Jag plockade ur fem chilis bara på min tallrik. M hade tre på sin. Det var lätt det starkaste jag har ätit någon gång.

I övrigt har vi varit på Tate Modern och kollat på konstigt folk. Det finns gott om konstigt folk på ett konstgalleri för modern konst kan jag säga. Vi har roat oss med att gissa yrken och bakgrund på dessa och vi har fått erfara att det ekar en del därinne.

Roligast var nog när vi satt och gissade högt och ljudligt på en typisk britt i tweedkavaj och han visade sig vara norsk och fattade allt vi sa, vilket han också upplyste oss om. Nåja, London är stort, vi slipper nog springa på honom något mer.

Och Mark Rothko hängde kvar på Tate Britain den här gången också. Hans tavlor alltså.

Nu ska vi ta en stärkande promenad i Hyde Park och njuta av den ljumma (nåja) sommarkvällen. Synd bara att det är en halv dagsmarsch innan man kommer dit. :)

fiftyseven channels and nothing on..

Lätt sömndepraverad sitter jag här med en alldeles tom RSS-läsare och vet inte riktigt vad jag ska göra. Sommarstiltje i all ära, men är det verkligen bara en person på hela den här långa listan som har skrivit blogg de senaste två dygnen (okej ett och ett halvt)? Teven vågar jag inte slå på, vi hade på den rätt högt inatt, så jag vet inte vad jag ska göra. Jag skulle kunna blogga om allt som hänt, men jag skulle bara babbla. Och jag orkar inte heller.

Men allt är fint, bra och underbart. Jag tror jag ska krypa ner i bädden en stund till.

Morgonstund..

.. är inte så jävla roliga ändå. Gårdagen var däremot riktigt skoj, trots skitväder och trots att jag aldrig verkar få komma iväg till josefinas. Istället blev det rätt mycket häng på Heron city och Ice Age 3 i 3D.

På det hela taget en helt lyckad dag. Nu ska vi iväg om en timma och medan jag väntar på att äggen ska bli klara så tänkte jag hinna med att blogga lite. Vi åker en helt sinnessjuk rutt, nämligen Stockholm-Riga(!), Riga-Prag(!!) och Prag-London(!!!). Total restid ca 7 timmar. Men billigt blev det (tack Kalle).

Fan, jag som brukar vara pigg såhär på morgonkvisten..

Jag fick äntligen läst ut "Ormens tecken" av Raymond Khoury. Jäkligt bra bok de första 250 sidorna, sen började den tappa tempo. Eller inte egentligen, men den blev ointressant för mig. Så det var mest en plåga. Nu har jag hittat en ny bok av Ian Rankin som jag tänkte ta på ditresan. Det kan inte misslyckas.

London

Alla vädertjänster lovar sugväder i dagarna fem häruppe. Så vi skiter i våra planer och tar en spontantripp. Nu kör vi ner till Stockholm och flyger lite flygplan. Jag har inte varit i London på flera år, jag längtar dit ibland så jag håller på att gå upp i limningen.

Ibland är det bra med försänkningar inom resebranschen. Visserligen blir det inte raka spåret precis, men att man kan hitta resor så billigt är underbart. Det är bara att glatt blunda åt miljöförstöringen ett tag, lägga på ett fett leende och tänka på något sött.

Det är nu man inser att Jämtland kanske inte är det mest underbara stället att bo på. Det är långt ifrån ALLT som inte är Jämtland. Inget jättelikt tankesprång att göra kanske, men inte desto mindre tröttsamt. Det var bättre när jag bodde några mil från Göteborg och kunde göra såna här resor lite mer frekvent.

Jag saknar friheten i att kunna resa runt i världen. Men jag får ta de chanser som bjuds.

Vi ses om en vecka, eller nåt.

Beslut

Jag har bestämt mig för att ha roligt, skratta och helt enkelt suga märgen ur livet. Det kan tyckas vara ett enkelt och rätt uppenbart beslut att fatta, men jag tror att jag har gått och grävt ner mig i lite för mycket skit de senaste åren. Nu får det vara bra med det.

I någon sån där personlighetsgrunka på Facebook rapporteras det med jämna mellanrum om styrkor och svagheter. Mina svagheter är tydligen att jag inte jobbar så hårt, samt att jag inte är en glad typ. Alla som har invändningar mot att jag tar intryck av något på facebook har rätt i dem. Allt som står på internet är inte sant. Sometimes doubly so.

Jag har helt enkelt haft för lite skoj, varit en dysterkvist och inte tagit tillvara på de bra och fina stunder som funnits. Eller jo, det har jag väl, men inte i den mån som de förtjänat.

Så nu ska jag göra det.

(och för er som noterat att det där väl var en väldigt kort månad ändå, så jo. De här intervallen brukar vara kända som "veckor". Så nu har vi rett ut det.)

Oh well

Tidigt imorgon åker jag ut till skogen igen. Batterierna är laddade, telefonen är fortfarande utan någon fungerande display. Men jag kommer som vanligt att ha på telefonen för samtal mellan 18-19 varje dag. Sms är som ni förstår inte någon bra idé eftersom jag inte kan läsa dem.

Nu har jag fixat en död katt till micken, H4:an har fått ett nytt minneskort, jag har nya band och skägget är ungefär lika vildvuxet som förut. Att sköta både scripta, manus, ljud, foto och klippning är en utmaning, men det är så jäkla kul. Det som inte är speciellt roligt är myggen, men jag hoppas att de har minskat en aning i antal. Det sägs att vanliga myggor hinner med 3-4 generationer under en sommar. Jag ska bedriva hetsjakt på de jag hittar, det är då ett som är säkert.

Igår såg vi Caligula. Det var första gången som jag suttit och aktivt sett hela och den är rätt så porrig. Speciellt när de idkade gruppsex och plockade fram piskorna. För att sammanfatta är det en väldigt påkostad porrfilm med Peter O'Toole, Malcolm McDowell, Helen Mirren med flera. Helen Mirren är riktigt het.

Och jag hade gärna fått ordning på vissa saker innan jag åker ut i vildmarken igen, men sånt är livet. Vädret kan man inte råda över. Är det solsken så är det. Oh well.

Vi ses om en månad.