This is what is left

LOL. Killinggänget hade rätt.

Pastel Blues

Thomas Crown affair och HTC. Underbar. But you new that.

God jul och gott nytt år

Jag har precis kommit hit och är redan på väg härifrån, åtminstone i tanken. På måndag kommer L hit för att tillbringa några dagar med mig och jag har betalt lejonparten av biljetten. Det är uppenbarligen inte gratis att resa nu och det är en privatekonomisk katastrof i antågande, men vad är väl pengar? Efter att ha levt med skitekonomi under fem års tid är det äntligen dags för mig att vara on top of things. Det är ingen lyxtillvaro, långt ifrån, men med små utgifter så kan jag ändå unna både Sonen och mig saker numera. Och att få hit L är en sån sak. Fuck work, fuck money. Vad är pengarna värda om man inte utnyttjar dem till att vara nära den man tycker om? Och avstånd är till för att överbryggas, eller hur det nu var.

Jag kanske tillhör en rätt liten skara som tar nattåg ToR 80 mil (fågelvägen) för att vara med den jag tycker om från lördag morgon-söndag kväll, men trots dåligt med sömn och sjuk trötthet på måndag morgon tycker jag att det är värt det. Men så har jag ju kört ToR Jämtland i bil på samma dygn också, så jag är lite speciell. Vad gör man inte...

Och jo, ni mindes rätt, det är dags att lägga ner den här bloggen. Jag känner att jag inte vill sammanblanda mitt privatliv med min andra blogg, det känns inte alldeles rätt.

Så det här är sista inlägget. God jul och gott nytt år. Lite sånger inför julen och början på något nytt:


Eftersom jag nynnade på den halva vägen ner.


Eftersom jag har haft den på hjärnan i tre dygn.


För att det gör FT glad. ;)

På återseende någon annanstans, i en annan tid.

Last night on earth

Ikväll är det alltså julkonsert i Ås kyrka och L sitter vid flygeln. Sista kvällen på två tre veckor som vi ska umgås och den avrundas med konsert. Förvisso en trevlig konsert och förvisso en kort dito och jag är lite kluven. Men såklart mysigt att lyssna.

I helgen blir det en dags skidåkning innan det är tid att åka till västkusten för lite samkväm med mor och far, och släkten. Efter senaste dagarnas toksnö så känns det lite vemodigt att åka härifrån, men jag förmodar att det kommer att finnas en hel del snö kvar när jag kommer tillbaka.

Idag ska jag också ha telefonmöte med min nygamla arbetsgivare. Frågan är om jag inte tagit mig lite vatten över huvudet genom att ta på mig det här uppdraget. Känns som att det är mer ansvar än det är betalt, trots att jag får 200 spänn i timman. Men men, framtiden får utvisa hur det går.

Mycket talar för att det här blir det sista blogginlägget för i år. Jag känner att jag har tappat lusten att skriva något bärkraftigt. Det har jag inte gjort på rätt länge om någonsin, men det har verkat extra meningslöst på den senaste tiden. Det jag vill skriva om kan jag inte skriva här.

Jag borde egentligen lägga ner den här bloggen.

Så... tack för att ni läste och tack ni som ringde och gratulerade för några dagar sedan.

EOF.

Totalsocial

I helgen har det varit folk hemma från fredag kväll till igår eftermiddag. Det verkar inte som att jag kan vara själv längre, men det tar jag som ett bra tecken. Både lördag och söndag bjöd på skidåkning och fredag och lördag var det mysiga kvällsaktiviteter som gällde.

Lördag kväll innebar luciafest med musiklinjen och det är kul att träffa nya människor som är så jävla utflippade och roliga. Söndagen vek vi till en topptur från Fjällhalsen i Bydalen och då såg det ut såhär:



Me like. Tack till alla som gjorde helgen minnesvärd. Fred ut!

Julpyssel och skidåkning

Idag är det julpyssel med hela skolan. Imorgon blir det skidåkning. Igår var det skidåkning. I helgen blir det skidåkning.

Det är en liten intressekonflikt också. Sonen har luciatåg (okristligt tidigt visserligen) imorgon och sen är det luciatåg i skolan. Sen ska vi upp och åka skidor. Det går omöjligtvis att hinna allt och även om L ska vara med och sjunga så måste jag nog hoppa över det. Visserligen börjar det klockan 9.00 i aulan, men sonens luciafirande brukar dra ut på tiden och det är inget snack om vilket som går före.

Trots en artistiskt sett något (ehh..) lägre kvalitet är det trots allt Sonen och hans dagispolare som står där och sjunger. Videokameran är förberedd.

För övrigt ska det bli en skitrolig helg. Känns jäkligt froodigt. På måndag blir det tårta och kontraktsskrivning. Sånt gillar vi också. Men först är jag nog tvungen att fixa till mitt försummade och äckliga hem, som är fullt av klädhögar, gammal disk och annat mök som behöver lite struktur.

Hade det inte varit för en tur till O'Learys igår för diverse dryckes- och fotboll(mer tv-tittande)saktiviteter så hade det redan varit klart och betalt. Umgänge är dock trevligare än städning alla dagar i veckan och två gånger på söndagar, så valet var enkelt. Det är ju dessutom inte så många fler än jag som lider av det. Dörrar som går att stänga är underskattat när man får gäster, nämligen.

Fred ut!

Moderaterna är fan-ta-mej dumma i huvudet

De Nya Moderaterna börjar flagna lite i kanterna nu. Inte bara har de cementerat inkomstskillnaderna i landet och vill tvinga cancersjuka människor, som står under behandling, in i arbete. Nu ska de dessutom utöka möjligheterna för skolor att ta ut "frivilliga" avgifter, som innebär att skolbarn som inte har det så fett hemma inte kan följa med på skolresor och annat för att de inte har råd. För vissa är 200 kronor inte så mycket, men för andra är det skillnaden mellan att klara maten hela månaden eller inte.

Man har positionerat sig som ett parti för hela svenska folket, men mycket av det som åstadkoms kommer bara de mest välbärgade till del. Åtminstone i huvudsak. Visst, det ska löna sig att arbeta och yada-yada.

Vad som är mest imponerande är att de lyckats få låginkomsttagare, studenter och andra felfördelade att gå på deras tugg om sveriges nya arbetarparti. Kudos till det. Men nu hoppas jag verkligen att man inser hur det ligger till. Problemet är att andra sidan inte är mycket bättre den.

Samtidigt släpper Svenskt Näringsliv en rapport som visar att konsumtionen börjar jämna ut sig, dvs att låginkomsttagare konsumerar allt mer medan höginkomsttagare konsumerar allt mindre. Jag är inte förvånad. För att vara någon så måste man ju ha en platt-tv och märkeskläder. Mommy needs a new pair of jeans and an everyday grande latte. Sen sparar man på maten och annat som inte är så viktigt.

Oh, well...

Tommy the Tit

Jag såg Snatch härom kvällen. Sol, Vinnie och Tyrones rån är så jävla aproligt att jag håller på och dö varje gång jag ser det. Men nog om detta. Det var bara förklaring till titeln. Det jag tänkte skriva om var bröst. Jag är en rätt ordinär snubbe eftersom jag är otroligt fascinerad av just dessa skapelser. Stora, små, korta, långa. Det spelar egentligen ingen större roll.

Jag skulle kunna (och har gjort ett otal gånger) leka med bröst ungefär hur länge som helst. Bröstvårtor är det som fascinerar mest, antar jag. Jag måste erkänna att jag har preferenser när det kommer till dessa. Det är något speciellt med lite ljusrosa killernipples som styvnar vid minsta beröring, med en mindre vårtgård kring, även den ljus till färgen. Såna där som kan stå ut genom tyget till en tunn blus eller t-shirt och som totalt hypnotiserar åtminstone mig.

Men det är inte bara bröstvårtorna som jag gillar. Oavsett storlek och utseende har jag svårt att tänka mig något bättre än att ligga tajt sked och kupa min hand över ett bröst. Det spelar egentligen ingen roll om bröstet är litet eller om det är stort nog att inte rymmas i handen.
Ännu bättre är det förstås om jag får en styv bröstvårta som kittlar till lite i mitten av handflatan.

Det kan vara svårt för de som har haft bröst sedan tidiga tonår att förstå fascinationen, men så är det. Att röra vid en bröstvårta med tungspetsen är lite som att smaka på ett riktigt komplext vin. På ett ögonblick får jag se och känna reaktionen. Och det är något speciellt med att hetsa upp någon bara genom att fjäderlätt kyssa, låta tungspetsen beröra och slutligen suga tag i och kanske bita. Utan att röra vid någon annan kroppsdel.

Jag gillar't.

magont

Det är inte bra när man sätter igång datorn på morgonen och har en molande känsla i magen av att något är väldigt, väldigt fel. Sonen är avlämnad på dagis, och jag tror inte att det hänt honom något. Men som att en katastrof var i antågande eller redan hade inträffat. Men inte. Nu är det bra för jag har jag suttit och lyssnat på när L spelat på flygeln i aulan så jag har återhämtat mig. Men det var ingen rolig känsla.

Helgen har dock varit mycket trevlig. Bad och skidåkning har varit på schemat och mycket mys. Jag är oförskämt nöjd med tillvaron. Och dessutom fick jag besked från min fd. arbetsgivare att de vill ha mig som stand-in för min efterträdare medan han är föräldraledig i ett halvår. Vi ska träffas idag för att sketcha på detaljerna. Jag har övertaget. Me like.

the yes men

Tänk så skönt att vara omgiven av bara ja-sägare. Allt man gör applåderas av fantastiskt entusiastiska människor som aldrig ifrågasätter det minsta triviala. Kortsiktigt måste det vara helt underbart. Långsiktigt skulle jag vilja kalla det en katastrof. Allt blir en bekräftelsejakt utan slut. Men det är en fantastisk livsfilosofi. Bara omge sig med människor som hyllar ens intellekt, idéer och företag. Helst såna som bara känner till ens ytliga jag, den man försöker vara. Alla andra som kommer för nära och ifrågasätter ens person, karriär, idéer eller livsval utifrån egna preferenser, erfarenheter, missriktad omsorg eller smak, de ger man foten.

Snäll på lång eller kort sikt, det är frågan. Jag har i alla fall beslutat mig för att så långt det går vara det på lång sikt. Visserligen skär det och gör ont ibland, men jag tror att slutresultatet blir så mycket bättre.

Och ja, jag är präktig och förmäten också. Blow me.

it's the fucking principle, bitches!

Igår skulle jag och Sonen bada. Onsdagskvällar är vuxenkvällar på badet, från 18.00 till 21.00, så när vi kom dit vid kvart i fem visste jag att vi hade ungefär en timma på oss att nyttja, innan de skulle köra ut oss. Inget konstigt i det, ger man sig in i leken osv.. När vi kommer fram till kassan står det två pers bakom disken och en framför. Då någon idiotjävel har kommit på att barn mellan tre och tio år inte får ha årskort eftersom de inte får gå in utan målsman, måste jag trots mitt årskort betala för Sonen varje gång. Att jag förklarat att han för att kunna gå på badet utan mig först och främst måste lära sig att tjuvkoppla min bil, kunna se över ratten samt köra en dryg mil för att över huvud taget nå fram till badet, det har inte bitit än på nötterna som beslutat detta.

Vi är därför tvungna att ställa oss i kö för att betala hans inträde på tjugo kronor. Det innebär också att om jag går dit med honom 10 gånger på en månad så måste jag betala 200 spänn, medan ett årskort kostar 105 kronor för en ungdom mellan 10-17 år. Inte för att en hundring extra är så mycket, men det är ju dumt så klockorna stannar.

Anyhoo, nu stod vi då där framför kassan och en av de personal som stod där var inbegripen i en konversation med den enda kunden. Den andre satt och tittade på. Det finns två kassor och bara den ena var öppen. Diskussionen handlade om någon skolklass som skulle komma dit nästa vecka. Men istället för att försöka hjälpa mig direkt, fick jag vackert ställa mig att vänta i kö. Inget skulle betalas och ingen ansats gjordes för att öppna kassa nummer två för att hjälpa mig. Så jag sket i att betala och vi gick in på mitt årskort båda två. Jag kan sätta pengar på att de var kommunalanställda.

Väl inne så badade vi och stod i en hel timma innan det var dags att gå hem. Vi hade bestämt att det skulle bli pannkakor med sylt och grädde. The usual, med andra ord.

Döm om min förvåning när vi kommer fram och ska beställa, så har de höjt priset från 30 kronor till 50 jävla spänn. Ingen dålig inflation på den där rätten.

- Vi har gjort om det till en måltid, men du får med en dricka! sa hon hoppfullt bakom kassan.

En dricka som kostat 10 spänn i vanliga fall. Så man har alltså gjort om menyn till att vara 10 spänn dyrare plus att man tvingas köpa en dricka man kanske eller kanske inte vill ha. WTF?!

Jag börjar mer och mer fundera på om det inte är dags att spränga det här byråkratiska samhället åt helvete och börja om från början. Jag kan dra exempel på exempel på människor som faller mellan stolarna och inte har någonstans att ta vägen eftersom de inte uppfyller ett eller annat absurt kriterium, människor som blir utan ersättning för att de har fyllt i en blankettjävel på fel sätt, har gått till arbetsförmedlingen en dag försent eller tvingas begära 50 procent tjänstledigt från sin 100-procentiga tjänst eftersom de har arbetsträning och riskerar att förlora sjukpenningen efter sin hjärnhinneinflammation och måste gå en "nystartskurs" i AMS regi.

Och jag som någon gång hävdade att det är mer byråkrati i Afrika. Jag måste nog överväga att omvärdera det uttalandet.

medula oblongata

Skidorna är vaxade och klara. Storsjön håller på och fryser till. Skridskorna är nyfixade och slipade. Storsjön är ett jäkla skådespel kan jag säga, nyfrusen is som pressas fram och tillbaka och knakar och knastrar mot stenarna vid stranden. Små pölar av lugnt vatten mitt i det tunna isflaket som reflekterar den sol som kommer igenom dimtäcket. Det ser trolskt och magiskt ut, som om Narnia skulle uppenbara sig helt plötsligt.

Tillvaron är helt enkelt hur nice som helst. Hoppas kylan håller i sig någorlunda till helgen, för då blir det skidåkning med Sonen. Han har tjatat sedan slutet på praktiken att han vill åka skidor och nu ska det äntligen bli av.

Jag har ingen dator. Eller, jag har inte min dator. Det är som att förlora förlängda märgen. Hela mitt miserabla liv ligger på eländet och den vägrar att starta. Jag har förvisso kvar min förhistoriska modell, men den är inte direkt portabel. Och företaget jag köpte min dator av har gått i konkurs för mindre än en månad sedan. My luck exactly.

Tur att det finns mycket annat att glädja sig åt istället. Och så kommer det ju en födelsedag och en skatteåterbäring. Det kommer att lösa sig.

Idag är en stor dag

Alla kommersiella radiokanaler håller idag käften i en timma för att protestera mot att de har dåliga villkor. Bara 23 kvar.

fullmåneshelvete

Det är inte så jävla klokt att gå och lägga sig klockan åtta på kvällen. Speciellt inte när jag vaknar halv jävla ett på natten och inte har en jävla janne att somna om. Sista klockslaget som jag kommer ihåg att jag läste på klockan var halv sex. När klockan ringde en timme senare hade jag somnat om så in i helvete gott att jag troligtvis bara dödade nämnda klocka med en halvlam arm som emanerade från täcket som en slemmig jävla tentakel.

Givetvis försov vi oss med en timma. Givetvis fick jag inte en bit frukost. Givetvis skulle vi på någon dragning på ALMI företagspartner, som efter att jag stressat mig blå och med andan i halsen kastat mig ner på den stol som olyckligtvis valts ut åt mig skulle skjutas upp en halvtimma på grund av att inte alla kommit. Så där satt jag, sönderstressad och hungrig som fan och såg på medan de andra drack kaffe i godan ro. En tröst i sammanhanget var att vi åtminstone lyckades att komma i tid till dagis så att Sonen fick sig sin frukost.

Men efter detta intermezzo satt en av mina "kära" klasskamrater och var tokneggo och jävlig hela förmiddagen. Är det något som kan få mig att lacka ur så är det okunniga människor som ifrågasätter och går på som om de doktorerat i ämnet när de inte kan ett skit. Så jag ballade ur och skällde ut henne, varvid hon börjar grina och lämnar rummet.

Bra där.

En ljuspunkt i tillvaron är att vi ska bada nu. Och en burgare på Frasses lyste upp min lunch. Men fy fan för fullmånen.

En annan sjukt störig grej är att jag har fått två mail på Facebook, men jag kan inte läsa dem för att de inte funkar att få fram med Firefox 2 som de av någon outgrundlig anledning kör på våra härkedatorer på skolan. Uppdatera ffs!?

Och just nu skickade någon ett SMS till mig som jag inte kan läsa. Dags att få ordning på tillvaron, tror jag minsann.

Sweetness

Sjukt inspirerande föreläsningar ahead. Jag är så nöjd över att vi har entreprenörsskap på schemat fram tills i januari. Ett mindre välkommet inslag är att jag har dödat min dator. På riktigt den här gången. Så jag kan inte riktigt hålla mig uppdaterad över vad som händer vare sig i mina projekt eller i de engagemang jag har i övrigt. Sonen är dock glad och nöjd för att jag verkligen aldrig åsidosätter honom för att svara på mail eller foruminlägg numera. Eller ja, förutom just nu då.

Jag måste nog köpa mig en MacBook. Ska bara få skatteåterbäringen först. Sex välkomna tusenlappar.

Näe, dags att vända hemåt från gympasalen på skolan för lite mys och tv-tittande. Kanske en och annan omgång Hej Knekt också.