Idag är den trettonde dagen av min lchf-period. Det firades med en smoothie av 1 dl grädde, 1dl björnbär och en halv dl mjölk på kvällskvisten. Satansgott och hejdlöst välgörande för min (insulinkänsliga? och) sockerberoende kropp. Jag har inte känt någon som helst (extra) irritation sedan nästan två veckor tillbaka, även då det varit både tre, fyra och fem timmar sedan jag åt något. Det är en otrolig lättnad att ha det på det sättet istället för att som vanligt ha en blodsocker-dipp av rang två och en halv timma efter nån typ av födointag.
Dessutom känner jag mig mätt längre, har ingen som helst tendens till paltkoma efter måltider, har gått ner några kilon till och känner inte av ryggen alls lika mycket som förut. Ska bli väldigt intressant att se vart det här leder någonstans.
En mindre rolig sak jag upptäckte var att det inte var helt enkelt att kombinera lchf med hård fysisk ansträngning. När vi gick toppturer i Stora Blåsjön i helgen blev jag helt slut i kroppen efter bara några hundra meter. Likadant frestade puderåkningen på mer än vanligt. Då fick det bli en mindre mängd mörk choklad för att ha något att förbränna lite lättare. Det som förvånade var hur lite som krävdes för att jag skulle orka. 20 gram socker räckte en halv dag, ungefär. På det hela taget funkade det bra.
Helt klart är i alla fall att jag ska fortsätta med lite mindre kolhydrater framöver, även om det inte blir hard core lchf. Bara det att kunna hålla humöret uppe hela dagen är värt mycket för både mig själv och min närmsta omgivning. Om inte annat sparar det in på mycket AKO-kola, jag vill ju inte sätta någon finansiell press på mina nära och kära. ;)
