intellektuell spänst

Det är inte utan att jag kan säga att det här har varit den trevligaste dagen på väldigt länge. Och nu är jag tröttare än jag varit på mycket länge.

Det var länge sedan jag hade såna här böljande, kreativa diskussioner som spänner över en hel dag.

Som ett sidospår kan jag bara konstatera att man kan verkligen förlåta mycket från de man tycker om. Sånt som aldrig skulle accepteras i andra fall. Frågan är om det är jag som är blind och enögd, eller om det är kärleken? Hur som helst är det tydligt att det som bedöms enligt en typ av referensramar i ett fall, helt kan sättas på undantag när det kommer till ett annat.

Jag har tydligen en väldigt udda syn på livet när jag menar att man tjänar pengar för att leva och inte lever för att tjäna pengar och att om man inte kan offra ens en liten del av sin karriär eller sitt jobb så är det inte mycket bevänt med känslorna heller. Efter fyra timmar i den skyttegraven så blåste vi vapenvila och kallade det dag.

Nu är jag sömnig, men rätt så nöjd. Alltid trevligt att få motionera de små grå.

Nu; sova.