fredag 28 augusti 2009

Jösses

Det är inte utan att jag är lite imponerad av mig själv. I eftermiddag har jag mailat 45 av 48 mail som krävde respons, jag har hunnit med att skriva feedback på två bloggposter som ska ut i nästa vecka, är halvvägs igenom min aktionsplan och har sett hur gruppdynamik funkar på ett alldeles för närgånget plan.

För kvällen och eftermiddagen är det fika på Pause som gäller och jag ska iväg på en trevlig film som jag hoppas uppskattas för vad den är. Jag är lite sen men nu ska jag iväg.

För övrigt är det kul att se att reservalternativet nu håller på att bearbetas. Ibland blir jag så trött att jag bara vill skriva en bok om alltsammans och få det överstökat. Men den som lever får se hur det blir, det är långt till våren.

man vet att man är beroende när..

.. man går till skolan en timma tidigare än starttiden för att man måste uppdatera sig på vad som hänt på internet sedan sist.

Idag ska jag bara kommentera lite nyheter, svara på 48 brev, arkivera 220 andra, godkänna femtio nya användare och skissa på en aktionsplan för det närmsta halvåret. Allt på under en timma.

Jag kan redan nu säga att det inte kommer att lyckas. Oh joy.

Och i morse såg jag att sonen ställt ett par av sina skor på skogallret i vardagsrummet (don't ask) och utbrast i ett spontan-aaaaw. I eftermiddag ska han få sin dator fixad. Preppad till tänderna med braåhagrejer. Man behöver inte två skift-tangenter va? Tack till lunks katt för förlusten av den ena, btw.

måndag 24 augusti 2009

Ett vitt hus med röda knutar

Det är rätt vackert här. Jag tror att jag kommer att trivas. Sonen var i alla fall eld och lågor över stället. Ikväll har jag flyttat in resten av mina prylar, i helgen ska det bli ordning efter storstädning och möblering. Jag har i alla fall kommit så långt att jag fixat min säng, mina byråar och min feta, jävligt svårburna, hylla.



Det känns bra. Närheten till naturen, avskildheten. Det paradoxala är att jag saknar storstaden. Någon gång i livet måste jag bo i en stor, nej, gigantisk stad, bara för att få pulsen, känslan. Jag gillade London. Jag tror att jag ska bo där om tio år.

I övrigt har jag lämnat sonen och har fått en artikel som ska publiceras om mig, för genomläsning. Den ska pressläggas imorgon och den är så full av udda formuleringar att jag inte vet var jag ska börja anmärka. Känns bara som att jag har tillräckligt att göra fram tills det är dags för avfärd imorgon klockan åtta.

Nåja, det är angenäma problem. Vi ses till helgen.

lördag 22 augusti 2009

oh yes

Det är något speciellt med att ha en relation med någon som inte beter sig som en tolvåring. Jag pratar inte relation-relation, utan vilken relation som helst. Bäst är det med de relationer där inte heller jag beter mig som en tolvåring. De växer inte på träd.

Nu har jag äntligen hittat en sån häromkring, en mogen, vuxen och otvungen, men ändå barnslig, rolig och utvecklande. Vi umgås när vi känner för det, har inga problem med att "inte få hänga med" när den andra personen umgås med någon annan och trivs i varandras sällskap. Det klaffade direkt, känns lugnt och skönt och utan några behov av att hävda sig, att prestera eller förställa sig.

Jag tror att jag har växt lite sedan vi träffades. Och jag är glad att jag gjort det, det behövdes.

FJäll-recap

Sonen gnällde efter 150 meter att han inte orkade gå längre. Sen gick han 5 kilometer till. Sen såg vi renar.



Sen vadade vi över en å. Sen tältade vi. Sen sov vi skitlänge. Sen gick vi upp på en topp (nästan). Sen fikade vi. Sen åt vi supergod mat. Sen fikade vi. Sen såg vi en ren på lite för nära håll. Sen åkte vi hem.

onsdag 19 augusti 2009

bredbandslös

Igår fick jag leka machoman igen, då en styck sängstomme skulle skruvas ihop och en soffa skulle bäras. M har flyttat och behövde hjälp, och vem är jag att neka det? Allt som gör att jag får flexa musklerna är bra skit. Sonen hjälpte till att skruva soff-fötter och var rätt nöjd med att få vara till nytta.

Imorgon blir det fjällvandring och sonen ska med, det ska bli måttligt roligt att bära dubbla packning, men intressant att se hur han reagerar på att gå fyra kilometer. Det kommer att bli en rätt rejäl utmaning att få det roligt och intressant hela vägen. Som tur är, är vägen lätt att gå och rena autostradan.

Jaja. Jag har inget internet. Tänk så mycket fritid det blir över.

söndag 16 augusti 2009

Apropå Uggla och Spotify

Magnus Uggla lär ha sagt

"och en sak är säker. Jag blir hellre våldtagen av Pirate Bay än rövknullad av Hasse Breitholtz och Sony Music och kommer därför att lyfta alla mina låtar från Spotify i väntan på en hederlig nättjänst."




För övrigt är det intressant att jag känner mig mer bakis idag än jag gjorde i lördags, då jag faktiskt drack alkohol. Kan ha något att göra med fyra timmars sömn kanske?

Highlights från 2x30årsfesten:

Kort från förr på sånt jag glömt.
Byta-ut-ett-ord-i-filmtiteln-mot-bajs
"Alltså, har du kört väghyvel. Shit vad många spakar. Jag skulle lätt kunna köpa ett åkhäfte på en sån."
Skrattkramper

Nu, frukost även fast jag inte är hungrig. Jag är ju som sagt bakis. Man kan tydligen bli det på bordsvatten, cola och fanta. Fast jag åt ju vitt bröd, det är nog boven i dramat som vanligt.

grodmord

På vägen hem körde jag säkert ihjäl tjugo grodor. They were out in force today. Eller snarare tonight.

Det är en speciellt känsla att komma hem från en genomtrevlig kväll i bästa vänners lag och ta av sig kläderna och krypa ner under täcket. Trött som ett hus men väldigt nöjd med tillvaron.

Imorgon kväll ska jag börja färden upp mot de jämtländska skogarna. Jag ska ha med mig kvällen som gått som minne.

lördag 15 augusti 2009

Världens ovanligaste son

Min son tycker om fisk. Och grönsaker. Broccoli och blomkål, morötter och ärtskidor går ner i hejdlös fart. Laxen slukades fort som f-n och han äter enligt GI av sig själv. Potatis är inte lika populärt och inte pasta heller. Jag funderar på att introducera brysselkål bara för att se om det finns några grönsaker som han inte vill ha. Det mesta man slänger hans väg går nämligen ner.

Anmärkningsvärt.

Dessutom är han rolig. Vi drack Sprite till maten och blåbärspajen idag. Två glas, sen ska resten sparas till aftonen. Efter dessa två glas ville han, med tårar i ögonen och svag röst ha vatten istället, vilket han fick. Sen drack han världens minsta sipp på det vattnet och sa att han var mätt.

- Ska du inte ha mer?
- Nae, jag är inte törstig längre.
- Nej, det klart, du drack ju en rejäl balja vatten.
- Pappa, nu var du irooonisk.
[plats för skratt]

Han är finast. Och nu ska han leka med garaaaaget. Jag ska sova en sväng.

The Master of hangups

Jag har en vän (bekant) vars blogg jag läser med jämna mellanrum. Jag ska inte länka dit för han vill inte bli sammankopplad med sitt verkliga jag. Den här mannen är notorisk kvinnojägare och har rätt många kortare förhållanden bakom sig. Korta som i en eller ett par månader, och jävligt korta som i en natt här eller där.

Intressant i sammanhanget är att han verkligen vill vara tillsammans längre, men av någon anledning så verkar det inte riktigt funka för honom. Saken är den att han inte drar sig för att töja lite på sanningen för att göra sig lite mer intressant. De tjejer han lyckats bäst med är de som han inte ljugit alltför mycket för, men han har ändå alltid gjort sig mer intressant än han är. Sådär som man gör ibland, tydligen.

Ett exempel var när vi satt och kollade på film och tjötade för några månader sedan och jag lyckades snegla på hans mobilskärm, där han skrev att han var ute på krogen och röjde järnet till någon intet ont anande brud. Att upprätthålla sådana och liknande lögner i längden är ju lite jobbigt, speciellt när man inte kan leva upp till dem när man väl träffas och dejtar, eller vad man nu gör. Men många drar väl lite små överdrifter för att göra sig lite mer intressanta. Jag vet att jag gjort det också. Men hela tiden? Det har varit några gånger när vi pratat tillsammans med någon av hans kap som jag fått bita mig i tungan när de har pratat om saker som han tutat i dem. Frestelsen har varit rätt stor att bara totalt blow the cover.

Hans stora fråga i livet verkar vara varför han lyckas få så många hangups efter sig, tjejer han dejtat och som blivit kära i honom men som han inte längre lyckas hålla uppe fasaden med och därför gjort slut med, och som nu inte kan "släppa" honom. Samtidigt som han inte kan bli annat än smickrad av det och helst vill ha dem där, känns det tydligen jobbigt att ha dem klängande efter sig. Och han fattar inte varför det händer just honom. Over and over again. Jag har pratat med honom om detta, men jag vet inte om det gått in riktigt.

Efter ingående studier på lite alltför nära håll har jag dock kommit fram till framgångskonceptet för att bli The Master of hangups. Om man vill ta det som en sedelärande historia eller som en kurs är upp till var och en. Hur börjar man då?

1. Anspela på sex i varje kontakt du tar. Inte uppenbart, bara tillräckligt för att budskapet ska gå fram. Flirta helt enkelt. Som fan. Med alla.

2. Överdriv allt om din person. Hur muskulös du är, hur bra jobb du har, vad du har för utbildning, vad du gjort tidigare. Ju fler erfarenheter desto bättre. Glitter och glamour, machoism och party. Ekonomi är viktigt här. Låna pengar om du måste.

3. När ni väl träffas, ge ditt objekt all uppmärksamhet, visa uppskattning på alla tänkbara sätt. Var mjuk och omtänksam och ta initiativ i sängen. Överös med komplimanger, men inte uppenbart, utan på det sätt som just den här tjejen uppskattar. Övning ger färdighet, det här är en konst som måste nötas fram med många erfarenheter. Efter några års övning ser du vad som funkar och inte för olika tjejtyper. Hångla mycket och känslosamt. Säg att hon är en sexgudinna, oavsett hur kass hon är i halmen.

4. Som kille är det bra att efter tillräckligt lång tid börja insinuera om vilken typ av hus man vill ha, hur många barn som man ser framför sig och så vidare. Detta kan vänta alltifrån tre veckor till flera månader. Det är en balansgång, beroende på tjejen. Börjar hon bli biologiskt desperat kan man föra det på tal tidigare, annars får man vänta ett tag. En del kan det till och med verka avskräckande på, men det är som sagt en balansgång. Men det får aldrig sägas rent ut, bara antydas.

5. Skratta och var glad hela tiden. Blir du sur, gå iväg och låt henne inte se det. Visa dig bara från din bästa sida. Dölj alla andra känslor än att du är en glad skit utan ett sorgmoln på himlen, om så din pappa dog igår. Om tjejen ändå tar reda på detta, låtsas att du är stark och inte bryr dig. Då är du den starka typen, det lockar modersinstinkter.

Så, då har vi etablerat den första fasen. Nu till fasen då du tröttnat på den där omedelbara förälskelsen och inser att den här tjejen nog inte är den perfekta makan att leva lycklig med i alla sina dagar. Detta eftersom du inser att hon inte är så perfekt som hon verkade där på krogen, i skolan, på jobbet, i sin blogg eller via sina sms och mail eller vad det vara månde. Att inte heller du är speciellt perfekt kan vi bortse från i den här delen, det är oviktigt. Så hur går man vidare då, för att få den perfekta hangupen?

1. Börja dra dig undan och kräva egentid. Detta får tjejen att börja analysera sitt eget handlande, vilket håller fokus från dig. Bra bra. Din bild som ideal partner får inte solkas.

2. Börja bli hemlighetsfull. Sitt gärna och sms:a med någon annan medan hon ser på, och vinkla skärmen så att hon inte kan se den. Skratta åt sms:en. Frågar hon vem det är, säg kategoriskt att det är "en kompis", utan att specificera vem. Om det är någon annan tjej eller inte, spelar mindre roll i det här stadiet. Det viktiga är att hon börjar undra. Om det är någon annan tjej, desto bättre. Flirta med henne så mycket du bara kan.

3. Sluta kommunicera. Om ni haft djupare konversationer tidigare i ert "förhållande", sluta med dessa. Tala inte om hur du känner utan håll det hela på ett sexuellt och vardagligt plan.

4. När ni sedan gått om varandra i erforderlig tid, låt henne komma till dig och fråga vad det är. Säg att du inte har några känslor för henne längre. Alternativt att det inte är henne det är fel på, utan dig. Du är inte mogen för ett förhållande.

5. Om hon frågar rakt ut om det är någon annan, säg som det är. Om det inte är så att det finns någon annan, för då ska du ljuga. Samtidigt som att det helst ska vara uppenbart att det finns någon annan. Helst bör det finnas någon annan du flirtar med, oavsett om det är oskyldigt eller på "riktigt" (nästa streck i boken). Detta kommer att leda till hejdlöst analyserande från andra parten, vilket är ett framgångsrecept för att få en riktig hangup.

6. För att få en riktigt klockren hangup ska du aldrig vara ärlig. Samtidigt ska det vara lätt att kolla upp att du faktiskt är ute och flirtar med andra. Om du är ute på krogen, var säker på att bli fotograferad med andra tjejer. På det ena eller andra sättet kommer bilderna att hamna på facebook. Gör de inte det, lägg upp dem själv. Skriver du blogg eller bara tjabbar på facebook eller någon annan social sajt, var lite tvetydig om du vet att hon läser ibland. När du gjort tjejen tillräckligt paranoid är det nämligen det som kommer att hända. Du kommer att bli kollad. Det har att göra med den mänskliga nyfikenheten och det tjänar ditt syfte ypperligt för att få en schysst hangup-tjej efter sig.

7. Gör slut, eller ännu hellre, få tjejen att göra slut för att du "blivit så konstig". Detta bör helst komma rakt ur tomma luften. En gyllene regel är som sagt att aldrig försöka lösa problem eller prata om dem. Idealet är att gå från störtförälskade till att aldrig prata med varandra igen, helst på mindre än en vecka så att tjejen aldrig förstod vad som hände.

8. Försök inte att vara vän med ditt rat. Att vara vänner är för losers och såna som inte har kontroll. Som sagt, idealreceptet för en lyckad hangup är att gå ifrån att dela allt, till att inte dela något på mindre tid än en vanlig förkylning.

9. Sänd mixade signaler. Säg att du inte är intresserad när hon frågar. När du är uttråkad någon kväll så skickar du lite småflirtiga sms eller tvetydiga meddelanden på [valfritt medium]. Det håller dem på halster och boostar samtidigt ditt ego. Du är omtyckt igen. Perfekt att ta fram när man känner sig lite nere och ensam.

10. Bli svartsjuk. Om hon någon gång försöker att gå vidare och skaffa någon ny, påminn henne om hur fint ni hade det och att det gör ont att se att hon redan gått vidare. Du vill väl inte att hon ska bli kär i någon annan?

Har du gjort allt rätt kommer du att ha tjejer som ringer och gråter i telefonen, skickar mail, sms, snigelpost et cetera med jämna mellanrum. Har du riktigt lyckats har du fått en sån som står gråtande utanför din dörr och ber om att få komma in och prata, alternativt stalkar dig på sina lediga stunder.

Nyckelordet här är kommunikation. Bristen på densamma är den absolut största faktorn till hur man får en riktigt bra hangup. Motstå impulser som försöker få dig att säga sanningar. Förvräng gärna budskapet så att det kan feltolkas om du inte har det i dig naturligt. Som sagt, det är kontrasterna som gör det. Det allra bästa är som tidigare påpekats att gå ifrån att vara ett öppet spjäll till att knipa ihop som en mussla. They'll never know what hit them.

Så, det var väl inte så svårt? Ut och öva nu, folks.

Dampungen lirar UT

Haha, så jävla oslagbart!



Lyssna på andningen.

Amanda var det

Alltid skönt att vakna upp av att sonen skriker "nej, nej, nej" i sömnen. Så nu är jag klarvaken.

Fick en underbar video på mail idag (igår) som verkligen behöver skämskudde. Alltså mer blåst brud får man leta efter. Inte så länge, men ändå leta. Hon har till och med givit upphov till parodier på youtube, en del så seriöst menade att de faktiskt har ett manus(!).

Det behövs dock egentligen inte, eftersom Amanda är en sån utmärkt parodi på sig själv. Ibland förstår jag människor som skär sig med rakblad för att dämpa smärtan i andra kroppsdelar, som ögonen eller öronen eller varför inte hjärnan. Här har vi en person som är så dum att klockorna stannar. Synd bara att det inte påverkar kameramobiler eller typ alla videochip.



mm, aha, mm, mm.

Måste ju bara favoritmarkeras. Bloggen med liknande höjdarinlägg i text återfinns på amandavardet.blogg.se.

Läs och förundras.

fredag 14 augusti 2009

musikaversioner

När vi sitter och äter frukost hör jag så "You're the one that I want" från Grease. Det är en av mina absoluta hatlåtar. "Mustang Sally" är en annan, "Sommaren är kort" en tredje och det vänder sig i magen och kryper i skinnet. Jag kan verkligen inte med en del musik och då i synnerhet såna låtar som blivit totalt sönderspelade. Jag slåss mot impulsen att byta radiokanal och slå på något. Hårt.

Jag hörde Shania Twains "That don't impress me much" häromdagen och jag ville bara hugga mig själv i öronen med virknålar och dra ut trumhinnorna så jag slapp genomlida skiten. Tack Mix Megapol för det. Den låten är så in i helvete sönderspelad på den gudsförgätna fittradiokanalen att jag blir aggressiv bara av att höra hennes namn. Jag hatar henne. Det kan väl ändå inte vara meningen att artister ska bli hatade för att de blir totalt överspelade? Jag står ut med mycket skitmusik, men jag klarar inte av sånt som blivit nedtryckt i halsen på mig av varenda butiks- och fikarumsradio i vårt avlånga förbannade land. Sånt som man mot bättre vetande kan varenda jävla stavelse av, även om man aldrig skulle komma på tanken att lyssna på musiken frivilligt.

Jag hatar kommersiell radio. Länge och gärna. Eftersom jag passerat 30-strecket kan jag med gott samvete lyssna på P1. Fy fan vad bra det är i jämförelse. Någon dag kommer jag att bomba all skvalradio till medeltiden.

Hata Grease och resten av den där schlagerdansgolvsdyngan.

Tralala lilla molntuss

Jag gillar spontana grejer. Jag brukade vara sån själv. Sådär spontan. Det var förmodligen innan jag fyllde gubbe. Hur som helst är det trevligt att någon tar tag i spontanandet och får det att hända. Så halv åtta ikväll beslutade vi oss att kulturkalasa i Götlaborrj.

Kvällens behållning blev ett gäng musikstuderande som höll låda på Avenyn och spelade smått progressiv rock (eller nåt) och svängde satan. Och att S spontanknackade på min axel och gav mig en lång mysig kram. Sånt gillar vi.

Kulturkalaset är precis så opretentiöst som jag vill ha det. Det går att hitta helt okända människor som sitter och spelar sina låtar och jag kan stanna till och lyssna lite utan att känna att jag är tvungen att hasta vidare till något annat schemalagt gig. Och det går som sagt att upptäcka guldkorn lite varstans. Och allt är kostnadsfritt och sätter ingen press.

Nu blir det nog bingen om jag alls ska orka upp till när sonen vaknar i morgon.

onsdag 5 augusti 2009

Vad fan nu då?

Jag låg och sov så oskyldigt när jag kände att det började klia. Som fan. Igen. Mest kring höftpartiet. Tur att kuken höll sig fri från klåda, för över resten av mitt mittparti är det stora jävla ränder av naglarna.

Jag måste verkligen ta tag i det här och kolla upp vad det är som är fel, för det här är riktigt jobbigt när det väl sätter in. Det kliar och svider satan och det blir jobbigt att andas. Jag har kommit fram till att det måste vara något i kläderna som gör att jag får de här allergiska reaktionerna, för något annat har jag inte gjort. I och för sig åt jag naturell yoghurt igår kväll, men det gjorde jag inte förra gången.

Det känns hur som helst inte direkt sunt att behöva klösa mig själv över hela kroppen så att det ser ut som jag har haft världens sexuella utsvävningar. Lite falsk marknadsföring sådär.

Men jag har ingen aning om hur jag ska gå vidare. Det får bli en grej för senare idag. Måste ju finnas någon som har koll på vart jag ska testa mig för allergier.

tisdag 4 augusti 2009

Snus

Igår var vi hos en kompis till sonen. Läget på det huset kunde förmodligen vara sämre. I och för sig en rätt riskabel resa ner till vattnet, alla tjugo metrarna, men väl där en rejäl brygga, bastu, båthus och relax. Sånt kan även jag uppskatta.

Det blev en del bad, även för mig. Sonen kastade sin vana trogen sten och endast det största var gott nog. Själv fick jag dyka i och hämta en del av en vattenpistol som flöt iväg mot Östersund. Det var ju inte varmare än att bröstet hade domnat bort när jag simmat de kanske femtio metrarna, men uppfriskande var det ju.

H och R är relativt nyseparerade och vad jag förstått har R hittat nya jaktmarker, så döm om min förvåning när han dyker upp som gubben i lådan och ska ta bort en hög med gräs som legat i några månader. Han svidar på sig ett par minimala jeansshorts endast och går omkring och stånkar över värmen i dessa. Det hör till saken att R är rätt så vältränad, så hela den här manövern och det mesta kring hans handlande känns som en lightversion av ett tjäderspel. Sen tar han fram snusen och bakar litegrann, sätter sig i en stol på gräsmattan och gör lite kaffe. Efter ett tag och några sköna skratt har den där snusen glidit ner över tänderna. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tappar respekten för såna som inte kan hålla ordning på snushelvetet. Det måste ju domna bra jävla mycket om man inte kan känna sånt.

När vi ska åka efter en heldag i studsmattan och vattnet kreverar sonen av vad jag hoppas är trötthet. Det är ju inte direkt förvånande i så fall, eftersom han är svettigare än en cypriotisk turguide.

Efter att ha lämnat av honom hos sin mor åker jag och handlar. Framför mig i kön till kassan står två supersöta och rätt snygga tjejer någonstans runt tjugo. Vi hamnar i samspråk av någon anledning som jag glömt nu och snackar om yran och veckan som varit. Verkligen trevliga och som sagt, ser bra ut. De ska iväg på ett födelsedagskalas för en kompis, uppklädda och snyggt sminkade. Sen beställer de var sin dosa portionssnus och stoppar båda två upp en under läppen. Snacka om att dala.

Jag har aldrig förstått tjejer som kan vara tillsammans med killar som snusar lössnus. Inte nog med att det borde vara jäkligt schweinigt att hångla med en sån, men bara att se eländet är ju motbjudande. Och även om det är mindre kladdigt är det precis lika avtändande med tjejer som snusar portionssnus. Det är något påfallande osexigt med den där bulan under överläppen. För att inte tala på om de snusar i underläppen. Hej Deliverance, liksom. Ser ju helt inavlat ut.

Näe, nog rantat för idag. Nu ska jag ägna mig åt låg humor och titta på Dr. Doolittle 2.

(och varför i helvete sparade jag den här bloggposten som ett utkast? Man tycker att jag borde ha lärt mig den här bloggplattformen efter tre år. Men icke.)

Filmen var för övrigt precis lika låg och rolig som jag minns den. Tack FT för introduktionen en gång i tiden. :)

söndag 2 augusti 2009

Minneskapacitet

Jag står och diskar medan jag hör sonen recitera långa delar av Bortspolad. Jag går in och undrar varför han inte bara tar och petar i filmen i DVD-spelaren medan jag diskar färdigt, när blicken faller på skärmen och jag ser att han sitter och kommenterar filmen medan den går. Han har kommit åt mute-knappen så att inget ljud hörs. Istället sitter han och läser upp replikerna rakt av medan filmen spelar. Och vad jag kan förstå är det inte många missar han gör.

Det är inte utan att jag blir imponerad över hur fantastiskt mycket som kan få plats i hans huvud när det kommer till film. Synd bara att det inte är någon kunskap som är omedelbart applicerbar i något sammanhang som är relevant för en femåring. Kanske han kan bli filmrecensent när han blir lite äldre, men nu?

Nåja, det ordnar sig nog med det. Nu ska vi ut och öva lite social skills istället. bye bye.