torsdag 13 februari 2014

Buksvågerns rodnad

Jag gillar att vara ute och resa. Har alltid gjort och kommer nog alltid att göra. Den här gången var det lite roligare än annars. Dels satt jag strax bakom nödutgången vid fönstret, vilket innebar att jag hade dubbelt benutrymme. Dels stötte jag på min gamla chef som också skulle hem till vintern. Chefen som jag vet har varit otrogen med mamman till min son. Jag mötte honom i somras (eller om det var sommaren innan) vid ett övergångsställe nära biblioteket i stan och förstod på hans undvikande sätt att han skämdes för nåt.

Lite sonderande senare så fick jag reda på att han som sagt haft någon typ av affär med sonens mamma. Tydligen hade den pågått ett längre tag också, enligt uppgift.

Efter det ser jag alltid lite extra glad ut när jag ser honom och han ser alltid lite extra förlägen och skamsen ut. Jag kanske övertolkar det hela, det är mycket möjligt. Men det är ju inte konstigt om han börjat fundera på vad hans fru och barn skulle säga om de visste detta.

Jag gick förbi honom som hastigast i gången på planet från Stockholm. Jag hälsade det gladaste jag kunde. Lite övertydligt glatt kanske. Funderade på att blinka lite. Och han såg som vanligt lite besvärad ut. Jag övervägde om jag skulle gå tillbaka och fråga om han haft nåt skönt sex på senaste, men jag kom fram till att det var lite over the top.

Så där stod vi till slut i ankomsthallen och väntade på var sin hämtning, jag stod lite sådär provocerande nära för att han inte skulle kunna missa mig, och han stod och tittade åt alla andra håll för att slippa konversera.

Smått humoristiskt var det. Jag tror att jag måste sätta det här i system på något sätt. Undra om det finns nån otrognas klubb man kan infiltrera för att ha lite skoj.