Ibland är jag en rätt liten människa. Men jag är i alla fall stor nog att inse att så är fallet. Idag har jag hur som helst tryckt till en människa verbalt så att det sjöng om det. Och det är rätt skönt trots att det innebär att vår relation kommer att vara rätt så spänd under ett bra tag framöver.
Men när konspirationsteorierna bara blir vildare och vildare och de underförstådda gliringarna blir bara tydligare och tydligare, då är det dags att sätta ner foten. Så det gjorde jag.
Fuck misstrogenheten säger jag. Så jävla ovärt att gå och vara sur för saker som aldrig inträffat, eller kommer att inträffa.
Dessutom har jag lyckats med konststycket att kalla en bekant för gravid idag.
- Jaså, när är det dags, frågade jag. Jag undvek att klappa på magen.
- Ehh, ... jag ska inte ha barn, svarade hon.
- Går det bra om jag sjunker genom marken, sa jag inte. Jag klämde istället till med klassikern:
- Hur gick det här till då?
- Ganska gott om chips och godis, sa hon.
- Ja, det måste ha gått fort, sa jag.
Sen önskade jag trevlig dag och hoppades att jag inte skulle springa på henne mer i affären den aftonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar