En sak jag är rätt bra på är diplomati. Jag kan i och för sig vara för jävla dålig på det också, men då är jag vanligen personligen inblandad och kan inte skilja på sak och person. Men det hör till undantagen. Och det har alltid lätt identifierade orsaker, som personliga relationer eller äckligt lågt blodsocker. När jag har lågt blodsocker är jag ju som alla vet inte speciellt diplomatisk. Eller uthållig. Eller trevlig för den delen. Men nog om det.
Jag har några vänner som är sjukt idoga arbetshästar. Just nu jobbar jag med två av dem i ett projekt. Ett projekt som kräver väldigt mycket fingertoppskänsla när det kommer till att vara diplomatisk. Som jag ser det så borde de lämna allt publicitetsrelaterat arbete till mig och själva koncentrera sig på det tekniska. De borde vara rejält försiktiga med hur de uttrycker sig, eftersom det är en delikat fråga för alla inblandade. Men istället för att lyssna på mina råd, framhäver de sig själva och sitt arbete i alldeles för hög grad, vilket innebär att projektet vi jobbar med inte kommer att bli hälften så framgångsrikt som det skulle kunna ha blivit. Åtminstone inte enligt den tidsplan vi satt upp.
Och trots att jag förstår deras vilja att ge uttryck för det bra jobb de gjort, blir jag lite trött. Varför inte bara lämna informationsarbetet till någon som uppfattas som neutral och pålitlig (I know) i allas ögon? Det finns ju ingen anledning att skjuta projektet i sank bara för att själv få en liten stund i rampljuset. Det framgår tillräckligt tydligt ändå vem som gjort allt arbete.
Ibland blir jag bara så less. Skomakare bliv vid din läst, ffs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar