Tidigare idag var jag på badet. Min lekamen har tagit mycket stryk den senaste veckan, så jag tyckte att den förtjänade ett rejält dopp i grytan. Värme är ju dessutom bra för leder och annan skit i kroppen, så det var ingen tvekan om vart jag skulle. Så jag satte mig i bilen och körde dit. Från vägen utanför såg det rätt packat ut med bilar. Klockan var ett på en tisdag, så det kändes lite märkligt. Å andra sidan öste regnet ner och det kanske var så att alla desillusionerade sena semesterfirare styrt kosan dit.
Det fanns dock några lediga platser att parkera på. Trodde jag. Jag såg redan innan jag började svänga in till den första parkeringsplatsen att bilen aldrig skulle få plats. Utrymmet var sådär precis för litet för att man skulle kunna ta sig ut ur bilen när man väl parkerat. Så jag tog nästa plats. Ungefär samma sak där, med undantaget att jag skulle fått vika in sidospeglarna för att komma in.
Den tredje "platsen" var ca en och sextio bred och så fortsatte det. Jag räknade till åtta platser som var för smala för att parkera i. Det måste vara någon typ av rekord. Jag cirklade runt en stund och fick till slut tag på en plats som precis lämnats. När jag klivit ur ser jag att osedvanligt många bilar står snett och vint, har en meter eller mer på en eller annan sida och är allmänt uselt parkerade. En effektiv lösning hade lätt rymt åtminstone 20 bilar till på samma yta.
På den korta promenaden till badet möter jag fyra småbarnsmammor med baby-sitters och börjar ana oråd. När jag kommer in i entrén till badet förstår jag varför. Barnvagnar. Överallt. Hela foajen är full av småbarnsmorsor och ungefär alla stirrar som om jag hade nåt i ansiktet. Lite obehagligt, fast jag antar att jag egentligen skulle känt mig smickrad. Det var en och annan som hade något utsvultet i blicken.
Ännu värre är att ingen av dem verkar kunna parkera worth a damn. Fruntimmer bakom ratten. Fy fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar