Igår kväll skulle Sonen gå och lägga sig vid sju. Nej, vid sex. Nej, vid sju. Jag tror att han hade föreställningen om att tiden skulle gå snabbare om han sov bort en stor del av den. Han var bara en aningens förväntansfull över att få träffa sina kusiner.
Det blev sänggående vid tio, vilket ändå var en förbättring jämfört med dagen innan då klockan var närmare halv ett innan han somnade. Trots denna relativt sena timma lyckades han med konststycket att vakna vid fyrasnåret. Och till råga på allt vara hungrig.
Det sista var kanske ingen högoddsare eftersom det vi ätit till kvällsmat var tre timmar innan läggdags och utgjordes av min senaste kökskreation; rabarberpaj med fiberhavregryn och hemgjord vaniljsås. Jag visste att jag skulle få användning för den där kanelstången förr eller senare. Nu blev det förvisso "senare", men wtf. Några äggulor och tre deciliter grädde så var saken klar.
Det var gott så att det knullade i munnen. Men tydligen inte tillräckligt mättande för att hålla sig hela natten. Så vid femsnåret åt vi havregrynsgröt. Nu sover Sonen igen, men jag är äckligt klarvaken. Jag ska göra ett nytt försök nu. Det kan gå.
Jefla unge. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar