Identity

Jag har börjat kolla på en brittisk serie. Identity. Klassisk polisserie och rätt sevärd. Jag gillar att de använder sig av alla CCTV-kameror i London för att spana efter brottslingar och offer. Det andra avsnittet levde inte riktigt upp till det första och det finns en del smådetaljer som jag stör mig på. Sånt som gör att jag inte kan bara titta på serien och slappna av och låta mig föras in i intrigen.

Det är faktiskt bara en enda sak och det är ljudet. Jag kanske har alldeles för bra högtalare för att titta på de här måttligt välrippade avsnitten, men ibland låter det som att de pratar så tätt intill mikrofonen att all rumsklang är borta. Oavsett om det är en dialog på stranden, i ett sovrum eller ute på gatan låter det exakt likadant.

Speciellt uppenbart är det när man filmar genom en gigantisk jävla eld och dialogen ändå låter som att de står inne i en garderob full i yllekoftor och mormors gamla pälsar.

På något sätt kan jag inte hjälpa att tycka att ett sånt misstag skulle aldrig göras i en amerikansk serie. Säga vad man vill om amerikanska serier, men hantverket det kan de.

Men det bådar gott. Inte Life on Mars-gott, för stilen är helt annorlunda. Men jag tror ändå att den kan bära en lång väg.