Idag har jag suttit och tittat på när Sonen och hans kompis N har försökt besegra en sån där gungmojäng där man sitter på var sin stång som är fäst i 45 graders vinkel mot en hög stolpe med en fjäder högst upp. Har ingen aning om vad de heter, men det är en karusell-gunga som vippar upp och ner hela tiden. De höll på i dryga tjugo minuter för att lyckas komma på båda två, men till slut löste de problemet.
Det är stunder som denna då jag gärna skulle vilja gå in och "hjälpa till" och styra upp, men jag försöker hålla mig så gott det går. Idag gick det väldigt bra och jag fick mig några sköna skratt på köpet.
När det blev läggdags blev det en gonattsaga, vi sa gonatt och jag gick ut. Efter någon minut kom Sonen ut med tårar på kinderna och vi tog ett långt samtal om döden, himlen och mördarzombies. Sen låg jag bredvid honom tills han hade somnat. Det är mycket som rör sig i en sexårings huvud.
Nu sitter jag och har prestationsångest över vad jag ska svara en redaktör som bett mig precisera rubriker på de artiklar jag vill skriva. Jag har förstås en hyfsad idé över vad jag ska skriva om, men jag vill så jävla gärna göra det här att jag tänker för mycket och för länge. Istället för att fundera på vad JAG vill, blir det att jag tänker på rubriker utifrån vad jag tror att han vill höra.
Drygt som fan. Inte har jag så mycket tid på mig heller. Jag önskar att jag haft lika mycket tid som den som gjorde den här videon måste ha haft:
Nu ska jag hänga upp min provisoriska mörkläggningsgardin, peta in lite nytt ljudboksmaterial i mp3-spelaren och gå och lägga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar