the new me

Det här är förmodlig en ett av de minsta stegen för mankind, eller till och med för man, men det är ett rätt så efterlängtat steg för mig. Ikväll har jag gjort tre intervjuer som jag aldrig skulle ha gjort för två år sedan. Dessutom har det lett till en alldeles otroligt trevlig utekväll som jag heller aldrig skulle ha kommit iväg på då.

Hade det varit för två år sedan skulle jag ha suttit kvar med en mikrofonhållare, en bom och en mikrofon ännu. Istället gick jag för snart ett dygn sedan helt enkelt ner i källaren, såg vad som fanns och började snickra ihop något som skulle bli en mikrofonbom, helt förutsättningslöst. En metallbit, lite epoxylim, en hammare och några tvingar var allt som behövdes. I'm the DIY-king.

Hade det varit för två år sedan skulle jag aldrig ha åkt till Göteborg och gått på festival. Hade det varit för två år sedan skulle jag aldrig ha intervjuat regissören för Nasty Old People och jag skulle aldrig ha ätit middag med henne. Jag skulle inte ha frågat arrangören om en intervju, och inte heller snubben från CC. Vad värre är, jag skulle aldrig ha kommit iväg på en av de trevligare utekvällarna jag haft på mycket länge. Kanske inte mycket att vara nöjd över, men det är jag ändå. Mitt projekt är i rullning.

Jag vill tacka Nike, eller David Allen.

Nu är det dags att sova.