Galet

Sonen och jag var och badade idag. Nytt badhus, nya utmaningar. Vi började lite lätt med att gå in i barnbassängen och gosa oss lite i allt barnkiss, för att sedan gå ut och dyka efter ringar i den djupa änden på 25-metersbassängen. Sen var det dags för hopp i hoppbassängen, där det finns en enmeterssvikt, en tremetersdito samt en fast femmetare. Sonen hoppade en gång från enmeterssvikten och gick sedan vidare upp på tremeterssvikten, sa

- Nu ska jag våga.

gick ut på svikten svindlande tre meter över vattenytan, tvekade inte en enda sekund och kastade sig ut. Snubben är en och tjugo lång och fem år (soon to be 6 iofs) gammal och lärde sig simma för några månader sedan.

Det gick så klart hur bra som helst. Men jag kan ju tala om att jag inte hoppade från tre meter när jag var fem år. Tur att inte farmor var med. Eller för den delen någon annan än jag.

Det roligaste av allt var att jag inte ens nämnde tremeterssvikten. Han gjorde det på helt eget initiativ, utan att jag ens varit ute på svikten före honom. Riktigt coolt.

Själv lyckades jag spräcka några blodkärl i höger underarm efter en och en kvarts sträckt bakåtvolt i pik från ettan. Kroppen är nog inte gjord för att man ska landa raklång med alla kroppsdelar samtidigt mot vattenytan. Det var tydligen lättare att rotera än vad jag minns det.

Däremot lyckades jag superbra med mitt livs första en och en halv framåtvolt i grupperad stil. Det blev ett klockrent dyk. Så bra att jag inte vågade göra det en andra gång. Ingen idé att jinxa ett så perfekt förstadyk, menar jag.

Imorgon ska vi utforska en stor grotta. Pannlamporna är laddade och klara. Det kommer att bli super.