Kanske inte riktigt. Men idag har jag stått med ansiktet mot väggen och räknat medan Sonen har sprungit i panik för att hitta ett gömställe. Efter arbetsdagar á 18 timmar i tre dygn så är det rätt skönt att vara på hemmaplan. Nu sitter jag och Sonen och slöar framför Nickelodeon (jävla skitkanal) medan vi kurar under en filt och myser.
Jag har träffat sjukt många intressanta människor som gett mig många nya infallsvinklar och idéer. Och jag har gjort 18 intervjuer mellan 20 minuter och en och en halv timma och jag har så mycket material att jag kommer att ha att göra fram till jul, minst. Tanken var att göra en en timma lång dokumentär, men just nu vet jag inte hur jag ska kunna utelämna något. Förhoppningsvis blir det mer klart efter att jag tittat igenom alla sjuttio (!) band som vi lyckades producera, med föreläsningar, intervjuer och ceremonier.
Nickelodeon kommer för övrigt aldrig att införskaffas till mitt hushåll. Sonen sitter helt förtrollad och hyfsat lättpåverkad av BR-reklamen som körs med jämna mellanrum.
- Den där vill jag ha.
- Den här vill jag också ha.
- Åh, den där vill jag ha.
Det är bara att vänja sig. ICKE att jag tänker falla för sånt. Det värsta är att Sonen har lärt sig BR-signaturen och går och sjunger på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar