Seriös oneitis

Tänk så många bloggar det finns därute som handlar om olycklig kärlek. Fall på fall där det är rätt enkelt att se hur jävla fel ute författaren är. Mystisk, gäckande, spännande. Där det blinkar varningssignaler över hela skiten. När det kommer till mig själv är det inte lika självklart.

10 saker jag hatar med dig, fast jag inte kommer på så många.

Och jag tycker synd om alla som kommer ivägen för all den här oneitis, alla reservalternativ som smittar av oneitis i nästa led, som blir en oneitis i ledet efter det. Vi människor är såna jävla idioter. Istället för att njuta av det som faktiskt finns framför oss, vill vissa av oss ha något som är mycket svårare att uppnå, något som utmanar oss att anstränga våra intellekt till det yttersta. Tolkningar, mottolkningar, dubbla budskap, svåruppnåeliga idékonstruktioner som inte finns i verkliga livet.

Och det är förmodligen fel att säga att problemet har eskalerat i och med internets uppkomst. Troligtvis har det inte det. Men det har blivit desto mer synligt.

Speciellt är det oss utan inneboende grundtrygghet som det gäller. Sida upp och sida ner av idoliserande kärleksförklaringar till någon vi bara känner ytligt. Såna som inte släpper in folk på livet för att de inte känner tillräckligt för dem. Och det sprider sig som ringar på vattnet, i krets efter krets.

Det är nog nu.

the key to a happy life is low expectations

'nuff said.