Jag har varit blyg. Egentligen är jag väl fortfarande lite blyg i vissa sammanhang, men det har blivit bättre. Sonen har också börjat bli blyg i vissa sociala situationer, medan han i andra bara tar hur mycket plats som helst. Men just i inledningsskeden av en kontakt är det svårt. I lördags var det riktigt roligt att se hur han först vägrade umgås med den jämnåriga J, med orden "jag vill inte bli hennes bästa kompis!". Något som sedan ändrades radikalt när de gick hand i hand på storgatan och lekte som f-n hela dagen.
Han är kanske hur rolig som helst, min son. Och världens finaste.
Hur som helst, anledningen till att jag kom in på det här var att jag såg det här Youtube-klippet från Idol, och jag vet inte om jag ska skratta, gråta, gömma mig eller bara ta tag i dom och ge dom en stor kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar