Sista veckan nu, och vi ska ha utvecklingssamtal. (?!) Hur vettigt känns det att ha det när allt som återstår är några ynka dagar. Jag hade förstått det om det varit ett överlämningssamtal, som det jag hade på dagis för sonen idag, men utvecklingssamtal. Jag kan se det framför mig: "Ja, nu har du tre dagar kvar att bli en bättre människa, göra klart det som du lämnat efter dig och sen sluta som en gladare människa".
Allt annat än Lätt, liksom.
Nåja, idag är det kajakpaddling, badminton och sen lite fotboll för sonen som avslutning. En inte alltför betungande dag.
Jag kommer förvisso att missa skoldansen som är ikväll, men vad är väl en bal på slottet? Jag får ju umgås med min son. Det slår det mesta. Dessutom är jag stel nog för att sättas i en potatisåker just nu, så det kvittar lika.
Imorgon är det grillfest med klassen och det känns bra att ha en ursäkt för att gå hem tidigt. Om jag hade möjlighet att stanna till småtimmarna och bli full och dan skulle det nog bli en del sanningar sagda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar