söndag 15 mars 2009

Den frivillige ofilmaren

Idag har jag haft videokameran i ryggan hela dagen utan att filma en sekund. Jag och sonen åkte skridskor i närmare två timmar, men jag glömde helt bort att jag hade kameran med mig. Jag kom inte ihåg den förrän det nästan var dags att åka hem. Det är något att erinra sig när sonen frågar var jag var hela hans barndom. Om det nu inte är så att tillfället i fråga var tillräckligt minnesvärt i sig själv.

Hur som helst, vi hade med oss en laddning med skogaholms grovlimpa med nutella på. Nutella är kanske så mycket norgenostalgi som det kan bli för mig. Under mina barndomsårs semestrar var det inte helt ovanligt att vi åkte över gränsen till Norge och köpte nutella som vi käkade på morgonmackan. Detta var före både GI-dieten och kronans störtdykning. I dagsläget skulle jag nog inte åka till Norge för att handla så mycket som en tandpetare. Dels för att det är onödigt långt att åka för att köpa en tandpetare, men även för att den norska kronan är så jävla dyr nu för tiden. "När jag var pôjk" var det ju billigt att handla i Norge.

Till nutellamackorna var det jordgubbssaft som gällde. Idag alltså. Bäst till nutella är alltid och endast mjölk. Det gör sig dock dåligt både på termos och flaska.

Förutom det strålande vädret, trevligt sällskap och nöjet att vara med sonen, så var nog nutellamackorna dagens höjdpunkt. Och att vi åkte halvvägs ut till bron och vände. Sonen som inte ens ville åka skridskor idag tog självmant initiativet och lekte tafatt med sin (två år äldre) stora kärlek W ända tills det var dags för henne att vika av hemåt.

Stugsittande sonen som helst ville vara hemma och "titta på barnpogram och prata med mamma". I'll be damned om han ska bli en soffpotatis.

I övrigt har jag lagt upp lite filmer från det gångna året. Om ni vill se så är det bara att maila så skickar jag adress och lösenord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar