2012

Roland Emmerich är en tysk som blivit en vildare stjärnbanerviftare än de flesta amerikaner själva är. Efter filmer som Independence Day och Day After Tomorrow (och den bottenlöst dåliga 10.000 B.C iofs) där presidenter och medborgare lever sida vid sida mot det onda Hotet kommer en film om världens förgörelse där de gör precis samma sak. Jag vet inte var jag ska börja med sågen. Here be spoilers, be warned.

2012 är verkligen ingen bra film. Det är två timmar och trettioåtta minuter som jag aldrig kommer att få igen. Förutom de överdådiga effekterna som alltid finns med i de här apokalyptiska filmerna, som man gör så gott man kan men fatalt misslyckas få trovärdiga, är det så många orimliga felaktigheter att man blir mörkrädd.

En kort sammanfattning:

Större delen av jordskorpan har rasat ihop, men mobiltelefonnätet funkar finfint!

Även om filmen är satt några år i framtiden är det rätt osannolikt att vi får datorsystem som pratar med sin(a) användare, kan göra realtidsanalyser av radarbilder och få fram scenarion några få sekunder efter att det hänt. Som den lilla händelsen att hela jordskorpan flyttat sig några hundra mil, till exempel. Eller exakt var jordskalv ägt rum, hur höga vågorna är på de tsunamis som bildas och en 3D-visualisering på vilken av de tusentals delar i ett maskineri som fallerar. Hej MovieOS.

Tsunami ja. I filmen bildas en 1500 meter hög tsunamivåg. Den når ända upp till Himalaya. Undra hur den så gott som torrlagda Indiska Oceanen såg ut under den tiden. Och undra när vatten började kunna rinna uppåt. En 1500 meter hög tsunamivåg skulle knappt ens nå upp till Kebnekajses topp, än mindre de omgivande bergen och dalgångarna kring Mount Everest. Ja, oavsett vilken fart vattnet hade.

I filmen är det ett gigantiskt kryssningsfartyg som är ute på öppet vatten. Det träffas av en tsunami som vräker fartyget åt helvete. Medeldjupet i havet är någonstans runt 3-4000 meter och en tsunamivåg hade verkat som en 1 meter hög svallvåg en stilla sommardag. Fast hur bra tv hade det varit? Vi välter det istället! Fuck physics!

Det som orsakar jordens kärna att kollapsa är neutriner, som "muterar" till andra partiklar. Mutation är en biologisk term, något som man tycker att forskarna borde veta. Dessutom borde de ha reagerat med havet först och förångat det, inte börjat fippla nere i jordens kärna. För övrigt är neutriner små till och med för att vara en partikel, miljarder av dem passerar varje sekund genom varje kvadratcentimeter av jorden och de saknar magnetisk laddning vilket gör en reaktion mer än osannolik. Men vad gör väl det i filmens värld?

Yellowstone som är en av de vulkaniska hotspots som finns runt om i världen, exploderar fullständigt bananas och bara det utbrottet skulle ha försänkt hela jorden i en postapokalyptisk vinterdvala, eftersom solen skulle förmörkats i flera veckor, kanske månader.

Likaså skulle huvudpersonerna förminskats till en glödande hög benknotor och allmänt mög på tre röda sekunder. Men de undkommer för hundrafemtionde gången i ordningen precis när marken börjar rämna. Igen och igen. Och igen.

För att sammanfatta 2012 är det en oändligt överproducerad, sentimentalitetsdrypande smörja med sedvanligt frenetiskt flaggviftande och juessäj thö grejtest kanntry ävver. Det är inte ens någon "underhållande" action som i Emmerichs tidigare filmer. Här går allt kämpande vidare och fysiken låtsas som ingenting och tittar åt ett annat håll. Här kan husbilar flyga, plan landa på snö utan vare sig landningsställ eller en bra pilot, vatten rinner uppåt, askmoln som under Krakataus era skulle förmörkat solen gör det inte, bilar kör snabbare än vulkanutbrott, det marksända mobiltelefonnätet funkar utan master tvärs över världen utan fördröjning, man försöker lyssna på FM-bandet medan man flyger över oceanerna och så vidare och så vidare.

Vilken typ av hjärndöda icke-tänkare är det som är målgruppen för den här filmen? Inte är den ämnad för mig i alla fall. Mot slutet med den smetiga sentimentaliteten drypande över hela duken kunde jag inte ens hålla käften utan stönade ljudligt över hur jävla värdelöst det var och skrattade högt över det som var osannolikt. Vilket var en hel del, till mitt sällskaps stora förtret.

Det är med stor sorg i hjärtat jag läser att 2012 kan få en tv-uppföljare. På ett sätt tror jag att den kan bli bättre (hur svårt kan det vara?) med en lägre budget. Mer närgånget filmande utan de här episkt dåliga panorama-katastroferna skulle bara göra gott. Skräckscenariot vore i och för sig att man gör samma typer av effekter men på lägre budget. Fy fan.

Svenskans recensent ger filmen 4 av 6 möjliga i betyg. Den jäveln kan ju inte ha satt sin fot utanför samhällsvetarsalen, om ens det. Näe, Emma Gray Munthe vet i alla fall vad hon snackar om. Ett av fem är dock lite för generöst i en film som så gott som helt saknar trovärdiga personporträtt.

Jag hade inte så höga förväntningar på den här filmen, men den levde inte ens upp till dem. Jag hoppas innerligt att inte Avatar är lika illa.