Igår skulle jag och Sonen bada. Onsdagskvällar är vuxenkvällar på badet, från 18.00 till 21.00, så när vi kom dit vid kvart i fem visste jag att vi hade ungefär en timma på oss att nyttja, innan de skulle köra ut oss. Inget konstigt i det, ger man sig in i leken osv.. När vi kommer fram till kassan står det två pers bakom disken och en framför. Då någon idiotjävel har kommit på att barn mellan tre och tio år inte får ha årskort eftersom de inte får gå in utan målsman, måste jag trots mitt årskort betala för Sonen varje gång. Att jag förklarat att han för att kunna gå på badet utan mig först och främst måste lära sig att tjuvkoppla min bil, kunna se över ratten samt köra en dryg mil för att över huvud taget nå fram till badet, det har inte bitit än på nötterna som beslutat detta.
Vi är därför tvungna att ställa oss i kö för att betala hans inträde på tjugo kronor. Det innebär också att om jag går dit med honom 10 gånger på en månad så måste jag betala 200 spänn, medan ett årskort kostar 105 kronor för en ungdom mellan 10-17 år. Inte för att en hundring extra är så mycket, men det är ju dumt så klockorna stannar.
Anyhoo, nu stod vi då där framför kassan och en av de personal som stod där var inbegripen i en konversation med den enda kunden. Den andre satt och tittade på. Det finns två kassor och bara den ena var öppen. Diskussionen handlade om någon skolklass som skulle komma dit nästa vecka. Men istället för att försöka hjälpa mig direkt, fick jag vackert ställa mig att vänta i kö. Inget skulle betalas och ingen ansats gjordes för att öppna kassa nummer två för att hjälpa mig. Så jag sket i att betala och vi gick in på mitt årskort båda två. Jag kan sätta pengar på att de var kommunalanställda.
Väl inne så badade vi och stod i en hel timma innan det var dags att gå hem. Vi hade bestämt att det skulle bli pannkakor med sylt och grädde. The usual, med andra ord.
Döm om min förvåning när vi kommer fram och ska beställa, så har de höjt priset från 30 kronor till 50 jävla spänn. Ingen dålig inflation på den där rätten.
- Vi har gjort om det till en måltid, men du får med en dricka! sa hon hoppfullt bakom kassan.
En dricka som kostat 10 spänn i vanliga fall. Så man har alltså gjort om menyn till att vara 10 spänn dyrare plus att man tvingas köpa en dricka man kanske eller kanske inte vill ha. WTF?!
Jag börjar mer och mer fundera på om det inte är dags att spränga det här byråkratiska samhället åt helvete och börja om från början. Jag kan dra exempel på exempel på människor som faller mellan stolarna och inte har någonstans att ta vägen eftersom de inte uppfyller ett eller annat absurt kriterium, människor som blir utan ersättning för att de har fyllt i en blankettjävel på fel sätt, har gått till arbetsförmedlingen en dag försent eller tvingas begära 50 procent tjänstledigt från sin 100-procentiga tjänst eftersom de har arbetsträning och riskerar att förlora sjukpenningen efter sin hjärnhinneinflammation och måste gå en "nystartskurs" i AMS regi.
Och jag som någon gång hävdade att det är mer byråkrati i Afrika. Jag måste nog överväga att omvärdera det uttalandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar