Hela förra veckan sov jag nästan tio timmar per natt. Kroppen var tydligen helt slut sedan skidveckan i Bydalen. Skidåkning åtta dagar i rad satte sina spår, först sju dagar med lektioner och utbildning, sen en heldag med Sonen på söndagen, då jag satte alla mina kunskaper på prov och faktiskt lyckades lära Sonen att kontrollera farten, åka parallellt med skidorna mellan svängarna (åtminstone ibland) och åka skogsbana. Sen har veckan rullat på med badhusbesök, skridskoåkning, lite mer skidåkning och till slut en sväng till badhusparken för gungandefika, gråt, tandagnisslan och lågt blodsocker med Sonens polare C och tillhörande far.

Nu, av någon anledning, sitter jag sömnlös och tittar på damkronorna fippla med pucken mot Slovenien, Slovakien, Transsylvanien eller Transnistrien eller vad det nu är för nåt land.. när jag istället borde sova gott efter all fysisk aktivitet den senaste tiden.

Jag undrar hur det egentligen låter på isen när man gör mål i damishockey. När whateverien gjorde mål förut så hoppade fem tjejer upp och ner på isen som de just gått in i en fylld garderob och jag tänker mig att det låter ungefär "iiiiihhh!! omg omG OMG!!!!!!" om dem. Men det kanske inte är så hockeytjejer låter?

Och jag undrar vad det är för idé att sitta vaken när vi ska ut och wine, dine, sixtynine ikväll och ta igen en alla hjärtans dag, gå på bio och lyssna på någon obskyr musik jag blivit rekommenderad att gå på av några musiker.

Det ska bli väldigt, väldigt trevligt.