Sorgligt. Det är ordet som kan sammanfatta mitt allmäna tillstånd på styrkefronten. När jag var i Eritrea kunde jag göra 3x35 sittande dips, 3x50 armhävningar och 3x30 haklyft med ~20kg. Det är inte riktigt så nu. När jag jobbade hade jag regelbundna fyspass åtminstone någon gång i veckan, men nu tränar jag helt enkelt ingenting värt namnet. Åtminstone inte på styrkefronten. Nästa åtgärd i Uppdrag Kropp och Själ blev helt enkelt att börja lite lätt med styrkan.
Lätt är i det här sammanhanget helt fel ord. 10+10+12 sittande dips senare var jag helt färdig och övervägde på allvar att skita i resten och gå och hänga mig, men jag tvingade mig ner och gjorde 3x10 armhävningar också. De sista tre skulle inte gå igenom någon nogrannare kontroll.
Man skulle kunna sammanfatta läget med att jag är rätt långt ifrån storformen. Så nu blir det situps, dips och armhävningar varje dag. I Eritrea körde jag morgon, middag, kväll. Jag ska nog inte utgå med den ambitionen, men innan månaden är slut ska jag vara där.
Måste säga att det är rätt skönt när musklerna är sådär uppumpade som de är direkt efter man tränat. Det är lite samma känsla som efter sex. Avslappnad, endorfinstinn och rätt nöjd med livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar