10 000-metersklubben

Idag (igår) har vi inte flugit lika vidlyftigt som på ditvägen, men vi har definitivt passerat 10 000-metersgränsen några gånger. Nu har ju inte jag flugit med stora interkontinentala flygplan, typ Airbus a380 eller Boeing 767 eller något liknande, men jag är lite fascinerad över hur man kommer med i klubben, rent praktiskt.

Alltså, på vanliga trafikflyg är det ju inte sällan rätt trångt. Kön till toaletterna är aldrig obefintliga och man får helt enkelt inte ha några som helst skrupler om man ska knulla på en sån. För det första är det garanterat inte bekvämt och definitivt inte spatiöst. Det är sittande knull bakifrån som gäller och det kommer att ta tid och bara i undantagsfall vara njutbart. Och man lär få stå ut med både bankande på dörren och anklagande blickar när man kommer nyknullad ut därifrån.

Nog för att man kan göra det i sitt eget säte också, men det får ju vara på en maratonflygning när de flesta sover. En filt kan man ju på sin höjd ha lite petting under på de kortare turerna, men då med armstödet uppfällt. Förvisso en inte helt oangenäm upplevelse och speciellt roligt att försöka vara tyst och stilla utan att grannen bredvid märker något.

Det får väl bli på en red-eye över till staterna, eller möjligtvis på en Thailandsresa eller något sånt. Men jag misstänker att fler tänker samma sak. Undra förresten om det går orgieflyg? Fast jag misstänker att själva charmen med smygknullandet på 10 000 meter går förlorad då.

För övrigt är min kropp inte riktigt vad den ska vara idag. Har rännt på toaletten med så frekventa mellanrum det gått och tömt mig på säkert tre liter vatten. Nu signalerar kroppen vätskebrist genom en rungande huvudvärk som hållit i sig de senaste två timmarna.

Bestäm dig, kroppjävel.

Inte riktigt den avslutning som ni hade hoppats på va? :)