.. and i'll make you dance. Det blev förstås ingen musikalisk upplevelse i gårkväll. Sanningen att säga är att jag inte vill utsätta någon, allra minst människor jag tycker om, för vad det nu än är för sjukdom jag har, om det är en kraftig förkylning, vanlig influensa eller svininfluensa. Istället blev det ett tre timmar långt telefonsamtal med mycket skratt, en hel del hostande och en jävla massa snörvlande. Inte av sorg, utan av det här jävla sjukdomen som hotar att spränga mitt huvud i bitar. Jag låter numera som en ganska tröttkörd trombon, utan munstycke.
Det är ju inte utan att jag blir lite orolig emellanåt, när jag känner att om jag hostar en gång till så kommer ena lungan att följa med upp. När jag då tänker på vemdetnuvar som fick svinis och dog ett halvt dygn senare så känns det inte vidare välplanerat att bo själv i ett hus på landet.
Men som tur är så går de där oroligheterna över på några sekunder och jag har ju faktiskt överlevt i flera dagar. Se det från den positiva sidan.
I övrigt vet jag inte hur jag ska göra med information som jag fick för några dagar sedan. På ett vis gör det ont i hjärtat att tala om det, för jag vet att det kommer att leda till självförebråelser och några lastbilslass med dåligt samvete. Men samtidigt som det är bland det värsta man kan höra, kan jag inte bara låta det bero.
Jag är dessutom i stort behov av boktips. Jag har precis lidit mig igenom Dan Browns senaste "pusseldeckare". Jag sätter det inom citationstecken för att jag ständigt sitter och utropar "åååh, dumjävlar", "men för helvete!" och liknande för att huvudpersonerna missar att se det uppenbara. Nog för att första regeln i författande är att man inte ska få läsaren att känna sig korkad, men måste man tvunget fördumma karaktärerna så till den milda grad av den anledningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar