Nu sitter jag här med en sprillans ny MacBook Pro. Frågan som ganska direkt infinner sig är "now what?"
Jag hade faktiskt sett fram emot att få den, kanske inte som ett barn på julafton men bra nära. I förra veckan hjälpte jag chefen igång med sin nya MacBook Pro och datoranalfabet som han är (man blir tydligen det efter några år med sekreterare) så var det jävligt underhållande att se hans ansiktsuttryck. Efter några år med en trilskande Windows XP-maskin av typen
"Windows XP har detekterat en ny USB-enhet, vill du använda den?" ja
"Ska windows XP söka efter drivrutiner?" Ja
"Nu har jag varit duktig och installerat drivrutiner. Vill du använda den nu?" JA
"Vilket program vill du öppna med USB-enheten?" JAG VILL BARA SE MINA JÄVLA FILER!
är det rätt intressant att se hur en användare reagerar på Apples designfilosofi. Tryck i ett USB-minne, det dyker upp på skärmen. Sätt i en telefon, den dyker upp som anslutningsalternativ. Sätt i en skärm, den detekteras automatiskt och går att använda direkt. Sätt igång presentationsprogrammet och kör på den nyss inkopplade skärmen på en gång, utan frågor eller konfigurering. Slå igen locket på MacBooken och tryck på det externa tangentbordet och voilá, den externa skärmen vaknar till liv och låter dig arbeta.
Chefen såg mest ut som en fågelholk och frågade tre-fyra gånger: "Ska det vara såhär enkelt?" Jag kände mig som jultomten. Den här veckan har han gått som nyfrälst maciban och proklamerat till alla som velat höra på: "Det här med Mac, det är bra det..."
Själv har jag inte riktigt kommit till det stadiet än. Jag sitter här och inser att en dator är inte bättre än sina program. Jag måste medge att jag är lite imponerad över hur smidigt allt är, men sen då? Jag har inga filmer på datorn, ingenting som kan göra mig mer produktiv eller ens ha mer roligt än vad jag har på min Ubuntu-dator. Som dessutom är skrämmande lik macen på användbarhetsområdet numera.
Kanske om jag installerar Keynote så blir jag nöjd. Men eftersom mitt föredrag nästa tisdag handlar om det det handlar om är det ett egenvärde i att inte använda Keynote.
För övrigt det viktigaste föredraget jag någonsin hållit, åtminstone för min fortsatta yrkeskarriär.
Det ska bli riktigt roligt.
För övrigt är det någon som hittat hit till bloggen genom att söka på "RÖVKNULLAD TOLVÅRING", komplett med versaler och allt. Det tycker jag är fint på något sätt.
Och nu lär det väl bli ännu fler som hittar hit på det sökbegreppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar