Filmtajm

Jag har sett en av min ungdoms favoritfilmer med Sonen. En Björn Skifs i en form vi inte sett honom sedan Chess, nämligen den fantastiska Strul.

Synd att säga att det är ett filmiskt mästerverk. Speciellt illa är det när det ska skjutas "natt"-scener då blåfiltret ligger över linsen mest hela tiden. Inget subtilt blått heller, mer något 80-tals neonblått. Och färgerna blöder, ljudet är pålagt som på en italiensk maffia-serie från förra året, dvs. inte helt jävla ur synk, men bra nära.

Men ändå väcker den en del roliga minnen från gångna tider.

Framförallt vaknar en del citat till liv som jag inte använt på ett tag men som var en ständig del av vokabuläret förut. Såna som jag inte ens längre kopplar till filmen. Men där var dom.

Sonen skrattade på ungefär rätt ställen hela tiden, men då den är från elva år innehöll den en del som jag inte riktigt tänkte på. Svordomar. En jääävla massa svordomar, faktiskt.

En liten miss i kalkylen där.

Under resten av helgen ska vi beta av Göta Kanal och Drömkåken också. Kan ju fan inte bara se på tecknat.