Igår upptäckte jag att mina badshorts hade en viss utbuktning på benfickan. När jag öppnade den hittade jag 7000 tanzaniska shilling. Shortsen har använts åtminstone ett femtiotal gånger när jag och Sonen varit på badet. Plus nästan lika många i tvättmaskinen. Man skulle kunna säga att de var vältvättade. Att de dessutom legat där i två och ett halvt år utan att jag märkt dem är en bedrift i sig. Om det ändå varit 7000 svenska kronor...
I går kväll var det dessutom surdegspremiär för ett nytt recept som stått på jäsning sedan i söndags eftermiddag. Ett franskt levain-bröd som heter Pain de Seigle. Satan vad gott det var. Sonen var däremot inte riktigt lika imponerad. Han vill hellre ha filmjölksbrödet, eller ännu hellre de vitaste vita polarkakorna. Det är ju så jobbigt att tugga i sig kanterna. Jag misstänker att han är en värre socker-junkie än vad jag någonsin varit. Eller så är han bara barn. Så kan det ju också vara.
Nu ska jag ladda upp för ett gäng möten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar