Östblocksparty

Kom hem för en timma sedan från en efterfest i Cluj, Rumänien. Här är klockan sju nu.

Jag hade egentligen tänkt stanna där, men det finns ju så mycket mer att berätta. Efter en knapp arbetsvecka med diverse föreläsningar och workshops (i Castel Dracula, no less), en hel del traditional romanian food, som hade sina ups and downs, och en hel del öl är det dags att åka hem till älsklingen och Sonen, efter två dagars semestrande i Cluj. Cluj (ˈkluʒ) är, beroende på om man tittar på svenska eller engelska wikipedia, Rumäniens fjärde eller andra största stad. Inte utan att man förstår varför vissa inte tillåter Wikipedia som källa.

Anyhoo, förutom att språket har en hel del influenser från italienska och kan tolkas rätt bra i skrift, är det så gott som omöjligt att förstå det i talad form. Dessutom är de flesta rätt kassa på engelska om man börjar närma sig 40-strecket. Det är därför det är bra att hitta en tysk tjej på planet dit (egentligen funkar vilken nationalitet som helst som kan rumänska och engelska) som kan tolka och visa runt i stan.

Stan har lite av en Paris-känsla över sig, tycker jag. Visserligen är det ganska nedgånget på sina ställen, men det pågår sjukt mycket byggnadsarbeten. Och det är löjligt många kyrkor. Ortodoxa, katolska, evangelikanska, en och annan synagoga. Gemensamt för de flesta är att de ligger insprängda mellan annan bebyggelse men är sanslöst stora inuti. Förutom ze big Cathedral då förstås, för den ligger på torget mitt i Cluj och är en punch in the face rent generellt. Och så caféer. Mängder med uteserveringar och små prång där man kan dricka kaffe, te eller öl. Och teatrar till förbannelse och två operascener. Givetvis, min vana trogen, var det uppehåll på föreställningar den här helgen på de stora scenerna, men nästa vecka är det fullspäckat. Det hade på något sätt varit rätt mäktigt att se Verdis Aida på rumänsk scen.

Kanske gillar jag staden för att jag hade så låga förväntningar på hur det skulle se ut, men jag tror inte det. Kanske var det de svenska läkarstudenterna jag träffade genom min tyska guide (som också var läkarstudent) som gjorde vistelsen till det lilla extra. Att det dessutom var Museum Night, med nattöppna gratis museibesök igår kväll gjorde ju inte saken sämre. Inte för att 10 spänn i inträde var speciellt mycket till att börja med i och för sig. Men för atmosfären det skapade i hela staden. Ett myller av liv. Något jag inte skulle uppskattat om jag varit på sämre humör, visserligen.

Nu ska jag packa ihop grejerna, sova en timma, äta lite frukost och sen åka ut till flygplatsen. Sen har jag tre flighter att sova på, innan jag kommer hem till stan och (tydligen) en romantisk middag för tu.

Det är hårt att vara jag.