Definitionen av galenskap är att gång på gång göra samma sak men ändå förvänta sig ett nytt resultat

Det är för jävla mycket skoj som händer nu. Jag och en polare har pitchat en idé som verkar vara vad precis alla har gått och väntat på i flera år. Vi får glada tillrop var vi än lägger fram konceptet, alla som är nåt i branschen vill vara med, alla näringslivsutvecklare, innovatörer och massa löst folk är lyriska. Det sägs ju att allt gott kommer till den som väntar. Att bra saker händer bra människor. Det där tror jag är en stor jävla hög med skitsnack.

Det finns bara ett ordspråk som gäller:

Ska det hända nåt, får man fan rycka tag och jobba för det. Det gäller allt. På alla områden. Jag har ingen illusion om att jag är en god människa som alla tycker om och att det är därför det går bra just nu. Vissa tycker till och med aktivt illa om mig. Och jag tycker aktivt illa om en del människor också. Mest de som ur mitt perspektiv verkligen, verkligen har förtjänat det. Vad som dock fascinerar mig är människor som gör samma sak, tänker på samma sätt, väljer samma mönster om och om igen och förväntar sig olika resultat. Ain't gonna happen, folks.

Det känns för jävla bra att jag åtminstone insett det, även om insikterna inte duggat alltför tätt den senaste tiden.

Här har det nämligen provats alla möjliga typer av approach på senare tid för att nå olika mål i livet. Vissa har varit framgångsrika, andra; not so much.

Den senaste är tvåminutersregeln som har gjort bejublad comeback. Om något tar mindre än två minuter att göra, gör det direkt. Den senaste tiden har jag nämligen gått och gruvat mig för saker alldeles i onödan, bara för att jag har lite för oklara mål med vad olika moment ska leda till. Till ingen jävla nytta.

GTD for the win. Det är bara så.