För det första sker avslutningen i Pingstkyrkan. Bara en sån sak. Nästan så jag förväntade mig att en bindgalen väckelsepredikant skulle komma ut och tala i tungor samtidigt som han skulle försöka tvångsdöpa de otrogna muslimer som var närvarande. Fast det kanske skulle varit baptister till sånt.
Vi kan enas om att sånginsatserna blir sämre för varje årskurs. Förskoleklassen inledde och det lät faktiskt helt okej. När 1-2orna joinade in på nästa melodi var det också helt i sin ordning. Det var när två tjejer skulle inleda Nu tändas tusen juleljus som det började balla ur. De gjorde det nämligen på blockflöjt och trombon. De instrumenten gifter sig inte riktigt ljudmässigt, kan jag säga. Trombon, varandes en dragbasun, ger dessutom oääändlig potential till halvsura toner. Och de levererades. Som de levererades. Blockflöjten lät dessutom som om den spelades med en blåsbälg. It wasn't pretty.
Det är kanske fel att hacka ner på tioåringar på trombon. Men det skiter jag i. Det lät för jävligt. Och jag är nöjd över att jag satt högt uppe på läktaren så jag slapp att sitta och vrida mig bland folk. Jag är också nöjd över att det bara var introt de spelade. Tanken var också att publiken skulle joina in, men till min stora glädje var det bara några enstaka som tog ton.
Konserten avslutades med trefemman som skulle sjunga några låtar och avsluta som den innantilläsande konferencieren (jag ska ge henne lite cred för hon var ju bara 11 år) meddelade:
"Vi avslutar med den stämningsfulla Stilla Natt."
Det kunde ha blivit lite stämningsfullare om de inte placerat en av klassens målbrottsoffer precis framför en av mickarna. Det hade också blivit lite, aningens, marginellt mer stämningsfullt om inte nämnda målbrottsoffer tagit i för kung och fosterland och samtidigt kombinerat detta med att vara completely and utterly tondöv.
Sen var det äntligen över, och det var dags att åka till västkusten. Ta mitt ord på det, åk aldrig i jultrafik på 45:an om ni kan undvika det. Vi åkte från Östersund klockan 12:30 ungefär och var hemma hos min kära mor 23:30. Det är ungefär två timmar längre än det brukar ta. Förutom dimma och underkylt regn, fanns där gubbar i keps, kärringar i keps, avlidna lik som prompt skulle ut i trafiken, galna hundar, några älgar och någon som inte var helt olika doktor Snuggles som vi körde om strax innan Stöllet. Efter att han hade kört i ungefär trettio kilometer i timman och hade uppskattningsvis 200 bilar bakom sig. Men kunde se den lysande bilkön från yttre jävla rymden. Körde han till sidan? Skulle inte tro det.
Man kan få psykbryt för mindre.
Nu är jag och Sonen här i alla fall, för en drama-fri jul och nyår, utan några krystade sammankomster och annat velande. Glöm inte bort att skicka sms till de ni älskar, som bryr er om er lite sådär halvmycket, nog för att svara några timmar senare och som aldrig skulle lägga två strån i kors för att ni ska träffas. Precis som ni gjort alla jular.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar