Jag är ingen person som gillar svulstigt firande. Jag är mer inne på det där med eftertanke och omtanke. Så att börja dagen med rostade mackor på sängen och skönsång i solo, det var helt i min smak. Att sedan få avnjuta en lyxshake på Max med Sonen på eftermiddagen var fullt tillräckligt för att jag skulle kunna tänka mig att jobba resten av kvällen i ensamhet.
Men så kommer överraskningspatrullen och tar mig med till Arctura, en 55 meter hög varmvattentermos i utkanten av stan. Efter egentlig stängningsdags släcker vi ner hela våningen och sitter med levande ljus och blickar ut över nattens lysande små punkter där små byar och gårdar viskar ut sin tillvaro flera mil omkring.
Magiskt.
Den här morgonen hade jag egentligen tänkt finslipa mitt anförande, men jag är fortfarande betagen av kvällen innan och alla fina ord. Smällar man får ta, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar