morgon

Måste bara börja med en recap av gårdagen. Ibland är det nämligen riktigt kusligt hur väl man känner folk. Jag åkte och hämtade bussen imorse och packade in alla i den. Det gick snabbare än jag trott och det innebar att vi skulle behöva vänta på den personen jag skrev om i förra inlägget, eller ringa upp och omstyra mötesplatsen. Jag ringde och ingen svarade. Som förutsagt dök personen upp tio minuter senare, som ett åskmoln vid horisonten. Skidorna kastades in i bagaget och pjäxor och annat följde efter.

A som åkte bredvid mig där fram, såg katastrofen i antågande och hoppade ur passagerarsätet och erbjöd platsen utan ett ord till åskmolnet. Tackar tackar.

Åskmolnet satte sig bredvid mig i passagerarsätet, med korsade ben, korsade armar och putande underläpp och sa inte ett pip. Åtminstone inte förrän vi hämtade nästa person och han klev in i bussen, först missade att åskmolnet satt där och sa "oj, hej, jag såg dig inte". Jag hann tänka att nu kommer det en sur kommentar och jodå, där kom den. "ja, det är precis som vanligt..." Ett tvättäkta offer.

Vi yttrade inte ett ord till varandra under hela resan, men med jämna mellanrum kom det ljudliga suckar från hörnet. Jag ignorerade hela resan och pratade med andra istället, det fanns ju trots allt en hel del glada och trevliga människor med i bussen också. Så färden avlöpte väl, trots att åskmolnet försökte störa sig till uppmärksamhet med jämna mellanrum, genom att dricka väldigt ljudligt ur en vattenflaska, kasta ner den i väskan igen, stänga av radion, spela spel på mobilen med högsta volym et cetera. Hemvägen var i princip exakt likadan. Roligt är väl fel ord, men klart humoristiskt var det.

Det blev helt enkelt precis som jag förutspått. Det var bara det jag ville säga.

Nu är det söndag morgon och jag är tokpigg efter att ha sovit fyra timmar. Det är den här tiden på dygnet jag är mest effektiv och kreativ. Det är alltid då jag får sjukt mycket gjort och då jag har inspiration. Innan jag ätit någon frukost och innan någon annan är vaken. Detta är också ett problem eftersom jag måste ha den där lilla hungerskänslan för att kunna vara riktigt på topp. Det är ett problem eftersom jag har otroligt kort väg till att irritera mig eftersom jag förmodligen har sveriges lägsta toleransnivå när blodsockret är lågt. Men nu har jag diskat (tyst), städat undan alla kläder och skidgrejor (tyst) och dammtorkat halva huset (tyst).

Ska nog krypa ner i varm go' säng igen och värma mig lite. Födelsedagsfesten igår tog på krafterna. Speciellt efter en knapp heldag med telemarksåkning.