Sorg

Ibland händer sånt som det inte riktigt går att råda över. Sånt som grämer i flera veckor, som gnager när man går och lägger sig och som inte riktigt går att skaka sig fri ifrån. Visst kunde man gjort saker annorlunda och tagit andra beslut, men det är inte alltid lätt att veta på förhand hur besluten påverkar i slutändan. Så plötsligt sitter man där, ensam och övergiven, med en klump i magen och undrar var det gick fel, hur man kunde handlat annorlunda. Förbannar sig själv och sina principer, samtidigt som man vet att det nog inte kunnat sluta på ett annat sätt.

Min kära dator är död. Den sover inte, den har kilat vidare. Den är inte mer. När jag sätter i nätsladden visar den inte ett endaste livstecken. Förvisso kan jag sätta i hårddisken i en annan dator för att få tillbaka mina data, men datorn var en kär vän, men på sitt andra levnadsår valde den att gå vidare till de sälla jaktmarkerna. Om jag har tur kan jag kanske få ut någon garanti, men jag har inte så stort hopp.

Så nu har jag installerat Ubuntu på morsans dator för att kunna läsa min hårddisk. Och för att slippa frustreras över Windows XP och alla jävla antivirusprogram, "vill du ...?"-frågor och allmäna seghet. Att starta upp en dator ska inte ta över fem minuter.

Nåja, livet går vidare.