The Nag Factor

Det är intressant att kolla på gruppdynamik mellan små barn. Idag har jag och Sonen återigen varit hos hans namne och det går hur bra som helst att leka när det bara är de två. Efter någon halvtimma kom dock en av namnens kompisar som också är sex år, och genast ska det börjas med krigslekar, brottning och att kasta saker på varandra.

Det gör lite ont att behöva se hur de större barnen bestämmer och att Sonen inte får vara lika delaktig. En groda hittades och alla fick hålla den utom Sonen. Jag har bestämt mig för att inte gå in och styra i såna situationer, utan att han på något sätt får försöka tillskansa sig lite eget skinn på näsan. Han var i och för sig långt ifrån tyst om att han var missnöjd ("Jag vill också hålla i grodan!!") men det hjälpte inte riktigt på näsvisa skitungar utan empati. Han stod ändå tio meter ifrån gruppen när han sa det och då hjälper det inte att de både hör och ser det. Ett enkelt "Nä-ä!" från en av de coola killarna gjorde att han fick stå där och vara missnöjd.

Det kokade dock över på mig en aning när de hade en "lek" som gick ut på att kasta fotbollar på varandra på studsmattan. Sonen hoppade mest runt utan att ta upp någon av de tre bollarna, men de andra två kastade friskt sina bollar på Sonen. Inte så många på varandra, ska tilläggas. Då sa jag att jag också ville vara med, och hoppade med i studsmattan och kastade några hårda och rätt träffsäkra bollar på dem. Det tyckte åtminstone Sonen var väldigt roligt. Men han är alldeles för snäll för sitt eget bästa.

Efter att marodörerna åkt hem varvade dock både Sonen och hans namne ner betänkligt och lekte hur lugnt och städat som helst. Lego Star Wars förstås.

Sonen fick också prova på att köra fyrhjuling. En femtiokubiks liten historia som pappan försökte få namnen att köra på. Han var mäkta stolt över att ha fått köra själv och pappan i huset som äger en lokal terrängsportsfirma log i mjugg när Sonen proklamerade att han minsann skulle ha en sån där. Don't underestimate The Nag Factor.

Jag börjar bli lite skeptisk till det där inkludera-alla-köret som de försöker med på dagis. Det funkar ju inte ute i den stora världen och riskerar att göra barnen en otjänst. Jag antar att Sonen behöver komma ut mer bland riktiga barn och inte bara få sin sociala stimulans via småfejkade dagisgrupper som försöker emulera paradiset efter bästa förmåga.

Imorgon är det utvecklingssamtal eller något liknande. Ska bli intressant att höra vad de tycker om mina teorier då..