Men det blir total FAIL när karaktärerna i scenen är en hyperintelligent kryptoanalytiker med IQ på 170, en lektor i språk, en IT-ingenjör, en högt utbildad ekonom, landschefen för en stor amerikansk federal myndighet och en räcka meniga tekniker som för att över huvud taget få anställning där de sägs jobba måste vara över genomsnittet i intelligenskvot och omvärldsanalys.
I och för sig får man räkna med den psykiska pressen som karaktärerna får utstå i slutscenen, men ändå. De kan inte lösa en gåta på tjugo minuters talbok som det tar en medelintelligent fritidsledarstudent utan några som helst hjälpmedel annat än allmänbildning trettio sekunder att knäcka. Hur troligt känns det på en skala? Det hela känns ungefär lite rättvisande som ett IQ-test på Facebook.
Och alla Dan Brown-böcker är ungefär likadana. Förvisso är det en gyllene regel att man aldrig får dumförklara sina läsare och att det vanligtvis är tjänstefel att lägga sig på alldeles för hög nivå, men detta är ju löjligt. Hela tiden sitter jag och frustreras över huvudpersonernas uppenbara brist på intellektuell förmåga, trots att de på pappret ligger skyhögt över min egen.
Jag avskyr Dan Brown för att han lyckats tjäna så mycket pengar. Det här är bara ren avundsjuka. Jag vill också skriva halvmesyrer till böcker och få miljarder för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar