Bad idea

Att klättra på fastande mage var ingen bra tanke. Sonen hamnade halvvägs upp på väggen och vägrade ta sig varken upp eller ner. Han vägrade också att sätta sig i selen, vilket innebar att han stod där han stod, och gnällde över att han var rädd.

Efter lite övertalning och pedagogiska finter lyckades vi dock gemensamt få honom ner från väggen. Jag drog i repet och han hängde kvar i greppen och var väl inte sådär jättenöjd. Men efter 5 minuter av ångest som kändes som ungefär en timma lyckades jag fira ner honom så att han landade på mattan, välbehållen.

Det intressanta är att vi gjorde samma sak kanske 20-30 gånger dagen innan och då var det inga problem. Men igår var det omöjligt. Så efter en enda klättring packade vi ihop. Det var då det hände. Han upptäckte gym-hallen.

Så jag visade honom bicepscurl, tricepspull, hur man tränar bröstmuskulaturen (brösten, som han säger), hur man tränar rumpan. Även fast han påstod att "rumpan och snoppen kan man inte träna". Hälften rätt är inte så tokigt.

Sen hittade vi boxhandskar och sparringblock och tränade lite på att träffa med rätt del av handen. Efter diverse pedagogiska förklaringar att han absolut inte får slå varken barn eller vuxna så förstod han att han inte under några förutsättningar får börja slåss på dagis. Nu ska han bli stark som Hulken och boxa sönder väggar. Och kylskåp. Och massa andra saker. Som kompensation, får man förmoda.

Jag tror inte att jag kommer att fortsätta med boxningsundervisningen. Det kan sluta i tragedi.

Men han fick blodad tand i alla fall, så nu efter att vi kommit hem från skidåkningen idag ska vi "träna", vilket innebär att han ska sitta och lyfta de tvåkiloshantlar som jag hittade åt honom.

Min förhoppning är att han ska somna i bilen på vägen hem och så tittar vi på film resten av aftonen.