Där jag bor minus cirka 50 internatelever och frånvaron av förbibörnande skotrar är riktigt vackert. Snön ligger kvar på isen och det är alldeles tyst och lugnt. I skogen har snön i stort sett smält bort och solen värmer på springande barnben.
Just när det är storhelger och varken jazzlinjens övningstromboner och uppsjungningsövningar låter är det förbannat fridfullt. Det enda som bryter tystnaden är sonens ihärdiga stenkastande för att få hål på isen. Det går sådär bra..
Sen ringer telefonen. Friden är slut. The grandmother has arrived.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar