Jag går på en folkhögskola som bland annat har jazz- och klassisk musikinriktning. Vi har även fritidsledarutbildning som jag går. Just fritidsledarna verkar fläckvis ha rätt dålig självinsikt. En av fritidsledarna är helt otroligt obra på att sjunga, men vill bli körledare. Hon är också helt lost på musikteori eftersom jag är bättre än henne. Jag känner mina begränsningar. Det gör dock inte hon.
En annan av fritidsledarna, närmare bestämt en av mina klasskamrater, har under tiden vi varit borta satt upp lappar kring hela skolan med budskapet "Lär känna din röst". Jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska beundra henne för hennes mod eller bara sätta skämskudden framför ögonen och ignorera hela spektaklet.
Hon är inte värdelös som sångerska, inte alls, men då vi har två musikinriktningar på skolan skulle jag kunna tänka ut ungefär 10 mer lämpliga kandidater för att leda en sån kurs. Och idag såg jag två musikelever stå och le åt en affisch (i blädderblocksformat) och peka menande. Tror inte att de vågade säga något för att jag gick förbi, men jag skäms ändå, å hennes vägnar. Även en av flummusiklärarna som propagerar för att hitta sin egen inre röst log lite i mjugg när han gick förbi en av affischerna. Tänk om M skulle gå på en sån kurs, som kan ta trestrukna F och har en satans klassisk pipa, vad hade jag inte gett för att vara en liten fluga på väggen då.
Ibland undrar jag vad det är för människor jag har fösts samman med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar