Det finns tillfällen då jag verkligen inte borde bry mig, men gör det ändå. När jag ser ett skeende känns det ibland helt omöjligt att inte läsa, att inte undra, att inte fundera och vilja ge sig in i situationen och styra upp, ge goda råd, eller "goda råd".
Det är inte alltid helt lyckat. Ibland är inte hjälpen uppskattad, efterfrågad eller ens önskad. Jag vill inte heller utmåla mig själv som en besserwisser, men ibland är det enklare att se klart i ett utifrånperspektiv. Jag tror att det här är ett sånt fall, men jag kommer inte att säga något i alla fall. Ibland är det bättre att de personer man vill hjälpa får bygga sina luftslott på egen hand, gå på sina egna minor och lära sig av sina egna erfarenheter.
Kaninkokerskan har träffat någon, vilket är otroligt skönt för mig. För egen del är det en stor lättnad att slippa värja sig och gång efter annan förklara att vi har olika syn på hur vi ska umgås, på vilken nivå vi befinner oss och hur vi ska förhålla oss till varandra.
Det som är tröttsamt att se är människans statusmeddelanden på facebook, där samma mönster upprepas igen och igen. Pusselipuss, puss, puss, ringeliring, ring, ring. Sakna, sakna, sakna! Självklar är jag glad för hennes skull. Lite mindre för hans skull, för jag tror att hon kommer att kväva honom totalt inom två månader. Gör man som man alltid har gjort, får man det man alltid har fått. Den klyschan är en klyscha för att det är sant. Stackars jävel.
Jag hoppas verkligen att det funkar för dem. Att de är skilda av 80 mil vildmark sänker oddsen för att det ska gå bra, så jag önskar dem lycka till.
Och jag vet att jag inte borde bry mig eller störa mig på det. Men hur lätt är det när man ser eländet passera revy på fejjan minst en gång varje dag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar