Fire walk with me

Igår var vi ute ungefär i tolv timmar i sträck, med ett kort avbrott för mat och ett kort avbrott för transport. Sonen har klättrat i berg, klättrat i berg och tagit några klippor på köpet. Därefter blev det kurragömma, en tjutande gråtsession efter att ha fått reda på att det inte blev någon färd till L och A, sen en resa ut till Kungshamn för att se på den fetaste påskelden ever.

Sonen var eld och lågor (höhö) över fyrverkerierna och det luntades ungefär överallt ute på klippporna. Helt crazy. Det var alltifrån fyraåringar till hundraåringar, vardera med en tändare eller tändstickor i händerna och det som gick att få fyr på, det eldades. Efter att skymningen började lägga sig tändes den största fyrbåk jag sett. Den bestod av några hundra lastpallar som staplats tio-tolv meter upp i luften och jävlar vad det brann, när de väl fått fyr på skiten. Det i sin tur tog nog rundliga trettio minuter och det var rätt många som stod och garvade åt farsen i ena hörnet av det tokstora bygget.

Efter tre nödbloss så tog sig pallarna och jösses vad det började brinna. Det var lite som att se ett höghus brännas ner till grunden och alla tre-fyrahundra ute på klipporna vid fisketången stod i tyst (nåja) förundran över eldens kraft. Alla utom Sonen, som hade hittat en egen liten påskeld bestående av gräs, lite ljung och några torkade rötter. Det lär nog få bli en hel del eldande i sommar, så att de här pyromantendenserna som jag ser skina igenom, lägger sig.

Efter någon timma nådde fyrverkerierna ett duktigt crescendo och Sonen for runt som en vante när han skulle försöka se på alla smällarna samtidigt. Jag önskade mer än en gång att jag hade haft min videokamera med mig, för jävlar vilken ljusshow det var, både den gigantiska elden som reflekterades i det vatten som låg i en rätt stor klippskreva, det underbara vårvädret och det brutala gnistregnet som yrde hundra meter upp i luften från elden och de fyrverkeriet som dånade på himlen. Det var redigt mäktigt.

Och nej, jag ska inte bli pappa. Det var ett aprilskämt som jag utsattes för av min "kära" L. Vilket jag insåg efter några minuters kallsvettande och visste när jag skrev bloggposten. Det trodde jag också framgick när man läste den, men tydligen har en del missat min hint. Här är inget för stort för att skämta om... eh.