En dag kvar

Känns inte helt hundra att sitta på arslet en dag som denna utan ork att göra något av det som måste göras för att jag ska kunna ta mig ut i skogen på fredag. Vill det sig väl så får jag dispens att göra detta på lördagen istället så att jag har hela dagen på mig att få lägret i ordning istället för att behöva hasta upp något på en halvdag.

Det är så många lösa trådar att dra i nu att jag hade behövt det här dygnet jag legat utslagen för att styra upp saker och ting. Men det är väl bara att kliva upp tidigt, skita i skolan och göra det som måste göras, vare sig kroppen orkar eller inte.

Och apropå the Verve så känns det just nu som en bitterljuv symfoni. Jag behöver en kram. Men det finns ingen här av dem som jag vill ska ge mig en.

Tur att det finns gott om projekt att gräva ned sig i, som dämpar känslan av otillräcklighet.