Previously on Idiosyncrasy: När vi lämnade vår hjälte förra gången skulle han precis iväg och hämta sin nemesis vid tågstationen. Han hade svår ångest och rätt rejäl motvilja. Han började inse att detta var bara inledningen till något mycket värre.
Mycket riktigt. Efter uträttat värv, dvs. mötandet vid tågstationen och vändande på klacken, hörs ett "åh, ge mig en kram.." Vår hjälte vänder sig om och ser två utsträckta armar, som en liten treåring. Vad gör man? Ovan vid situationen som jag var, kändes det dumt att handla enligt ryggmärgsreflexen och bara vända sig om igen och gå. Lite lätt oartigt på något sätt. Så vi kramades. Eller, jag ställde mig och lät mig omfamnas.
Jag måste säga att jag befann mig lite i chock. Vad fan var detta, liksom? Beordrar man andra att kramas med en? Är det ett bra sätt att umgås? Jag önskar att jag hade funnit mig lite tidigare. Nu var det mest "vad fan håller jag på med?", när hon klängde på mig.
Nåväl, direkt hem och in på rummet. Jag satte mig vid ett annat bord på frukosten, och då fick hon "2:nd hand sweater" som statusrad på fejjan helt plötsligt. Så kan det gå.
Därefter åkte jag in och hade en mycket trevligare fika i några timmar, sen tillbaka till skolan för utvärdering, sen tillbaka till staden igen för föräldrafika på dagis och sen hem igen med sonen i sällskap.
Sonen frågade kaninkokerskan om hon ville följa med oss ut och hon sa givetvis ja. Jag ursäktade mig med att jag hade en del jobb att göra, men efter en och en halv timma fick jag dåligt samvete för sonens skull och beslutade mig för att gå ut till dem. Sen badade sonen med kaninkokerskan och jag stod och tittade på. Eller badade och badade förresten, mest ville han vara ovanför vattnet. De som badat med sonen i iskallt vatten vet vad jag talar om. Som en liten orangutang-unge klängde han sig fast så att fötterna på sin höjd var med i badet.
Sen var det ombyte och kaninkokerskan hade inga tankar på att byta om bakom någon ridå. Jag vände bort blicken.
Sen tältade jag och sonen och det var ju en riktig höjdare. Sonen var som en crackpundare med sockerchock och drog i dragkedjor högt och lågt, inspekterade myggnätet, innertaket, snörena, tältpinnarna, kröp i och ur sovsäcken och "gömde" sig, kollade utsikten, gick ut ur tältet och kunde inte fatta att han verkligen var ute på gräsmattan direkt, gick in igen och slängde sig ner bland täckena och sovsäckarna, tog av sig skorna, tog på sig skorna. Sådär höll det på i någon timma, tills vi hade borstat tänderna nere vid sjön. Sen var det en saga med Pettson och Findus som gällde och efter ytterligare lite mysgos utan att han visste var han skulle göra av sig riktigt, somnade han som en stock.
Hoppas att han inte blivit alltför trött på dagis idag. Han vaknade nämligen tidigt. Typ fem. Själv har jag varit vaken sedan halv tre. Tur att jag hade en bra bok att roa mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar