Det skulle egentligen ha blivit en helg i Trondheim med middagar, turistande och allmänt skönt relaxande, men det blev rätt bra ändå. När Sonen skulle gradera sig i sin budo-grupp under söndagen och riskerade att inte kunna vara där så får man ju prioritera och ställa upp. Att se honom stå och tacka (och krama, till publikens åååh-ande) sina tränare och stolt visa upp sitt nyvunna gula bälte var hur värt som helst att stanna på hemmaplan för. En miss i planeringen var dock att han inte hade på sig sin budodräkt, vilket dock inte kan skyllas på min försumlighet, så det blev en liten snabb inköpstripp till Kapp Ahl för att köpa någorlunda budomässiga kläder. Inte så jävla lätt i en sån butik, kan jag säga. Så i en vit tjejtröja och ett par gråmelerade mjukisbrallor blev han uppgraderad till nästa nivå, som en udda och något besviken fågel. Men jag gjorde i alla fall så gott jag kunde.
En resa till Trondheim kan man dock alltid göra senare. Om alla planer går i lås framöver så lär det bli ett jäkla farande till Trondheim i alla fall. Tänk om de kunde klubbat en elektrifiering av Meråkerbanan några år tidigare...
Nu är jag och min kollega J bara dagar ifrån att formalisera samarbetet och bli aktiebolagsägare. Jag kan inte säga att jag ser fram emot deklarationen och redovisningen, men det spelar mindre roll just nu. Vi kan väl säga som så att jag ser fram emot detta något så in i helvete. Det kommer säkert att bli en arbetsam sommar, men det är värt allt slit.
Och partners bara ramlar över oss i sin entusiasm. Allt som behövs är kunderna... Som tur är har vi ungefär samma inställning där. Och ett mervärde som säljer sig självt.
Jag inser nu att det här kan jinxa saker och ting rätt ordentligt, vilket jag dock skiter högaktningsfullt i. Jag håller tummarna istället och jobbar på för att det ska bli suveränt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar